balkangemsrot
Doronicum columnae
Mer information om arten

Balkangemsrot härstammar från sydöstra Europa samt Italien. Den är vanlig i odling och främst spridd till vägkanter från närbelägna trädgårdar. Balkangemsrot ses också kvarstående på ödetomter, som utkast, i ödeåkrar, gles löv- eller tallskog, stenbrott och betade torrängar.

Balkangemsrot är spridd över Öland men fynd saknas ännu från fem socknar. På primärlokalen håller den sig kvar och bedöms därför som bofast i landskapet.

Balkangemsrot skiljer sig från de andra arterna i släktet på att den är nästan kal; undersök basalbladets nedre del där det löper an mot jordstammen, de andra arterna i släktet har tydliga hårtofsar på detta ställe. Basalbladen är vasstandade, inskärningen djup och hjärtlik. Utlöpare saknas varför den växer tuvat. Blomningen är påtagligt tidig, redan i slutet av mars med en topp i april.

Kulturflykting, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Gärdslösa: Lindby tall 500 m söder om grustaget, tallskog BjF 1990, kvar i tallskog mot vägkant 629956 155530 JOP 2019. Publicerad: Folkesson (1992). Tidigt belagd Räpplinge: kyrkan 200 m norrut, vägkant GuJ & SvJ 1994 (OHN).

Utbredning

Funnen i 43 rutor = 45 %; tämligen allmän = 28 socknar (Högby, Löt, Egby, Bredsättra och Stenåsa 0).

Förändring: Ökande ++

karta