sandlök

Växtens förekomst vid Garphyttan beror möjligen på införsel genom frö för vallodling.

150 Allium vineale L.

This species is originally distributed in Europe (except N and E) and adjacent parts of Africa and Asia. It has been introduced into N. America. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 94.

Sandlök är ursprunglig. Den växer vanligen nära havet på torra, soliga platser - hällmarker med tunt jordlager, klippspringor, bergkullar, särskilt om de innehåller basiska bergarter, samt torrängar. Från sandmark finns endast en äldre uppgift, en sandig havsstrand.

I Tjolöholmsområdet finns en form med två till tre blomflockar på varje stjälk, vilket noterades av Sieurin redan 1844 (Sieurin 1844).

Gammal bofast art. 

På flera av lokalerna är växten sannolikt etablerad i ganska sen tid, se Hultgård (1978).

Förr tre, nu två lokaler i Mälarområdet. Sydligt maritim art, vars utbredning i Västmanland i första hand inskränks av ett ogynnsamt temperaturklimat. Utbredningstyp: S12.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från blott hälften så många (ca 50) rutor vid förra inventeringen.
Kommentar: flertalet uppgifter med belägg granskade av KAO och TTy. En del av fynden har preciserats till varietet och av dessa avser merparten blek sandlök A. v. var. vineale. Purpursandlök A. v. var. purpureum har samlats i 5 rutor (alla det. KAO eller TTy; 0,3 %): Räng, N Kämpinge (1C9e0720, AKr); vellinge, 800 m OSO Kungstorp (1C9e4620, ÅSv); Håslöv, 200 m ONO Hermanstorp (1C9f2404, TTy); V. Kärrstorp, 1,8 km NV Torkelstorp (2C0g4930, AKr) samt Degeberga, 400 m SSV Hotell Forsakar (2D7i4414, TTy).

Sandlök växer i allmänhet öppet på torr, grusig eller sandig jord. Den påträffas på backar, i bryn och i klippterräng, även ute i skärgården. Vidare finns den på åkerrenar, gårdsplaner och steniga vägkanter samt kring hällar i betesmark. Förr uppträdde den även som åkerogräs (besvärande eftersom den gav mjölet en obehaglig löksmak). – Arten är tydligare kustbunden än backlök A. oleraceum och går föga utanför Kalmar län.

Förhållandena i Uppvidinge och Vetlanda antyder ökning vid artens västgräns, kanske kopplad till ett varmare klimat, kanske till spridning med importerat frö (Rydberg & Wanntorp 2001). En intressant fråga är om det finns distinkta typer inom arten och om dessa i så fall skiljer sig i utbredning, i förekomst i tiden samt i förmåga att kolonisera.

Sandlök växer på solvarma ställen på torr, ofta kalkpåverkad och sandig–grusig mark. Den är vanlig på betade alvartorrängar och förekommer också i karster, grusalvar och på kalkstensplatåer med delvis jordfyllda sprickor. Sandlök ses även på sandgräshedar utmed havet, sandstränder och klapperstensvallar. Ruderatmiljöer såsom gamla sand- och grustag, jordtippar och stenhögar hyser också växten. Den förekommer även i vägkanter och är än idag traktvis ett vanligt ogräs i sandiga åkrar. Ibland växer sandlök halvskuggigt i skogsbryn, hässlen och slåtterängar.

Sandlök är en vanlig växt som är spridd över hela Öland utan några direkta utbredningsluckor. I den annars artfattiga barrskogen i Böda sn har växten slagit sig ner utmed skogsvägar. Efter den extremt varma och torra sommaren 2018 kunde man under följande säsong förundras över den stora mängden sandlök som dök upp överallt.

Sandlök var förr ett besvärligt ogräs i sandiga åkrar, något som beskrivs målande av Nyman (1868). "Sandlöken, i somliga trakter också känd under benämningen Åkerlök, har, isynnerhet i löken och lökknopparne, ganska stark både lukt och smak, nästan vidrigare än Hvitlökens. Då den, såsom icke sällan händer på sandiga åkrar, till större mängd växer bland råg, blir den icke blott besvärlig på åkern utan skämmer också säden emedan den skördas med denna, hvarvid lökknopparne till stort antal komma bland kornen och sedan malas med dem. Derigenom får både mjölet och brödet i somliga trakter af södra Skåne och södra Öland en så stark löksmak att det blir onjutbart för den dervid ovane."

Sandlök företräds på Öland av två varieteter: blek sandlök var. vineale och purpursandlök var. purpureum, mellanformer är vanliga. En majoritet av fynden utgörs av blek sandlök. Blek sandlök har rikligt med små, blekbruna groddknoppar; blommor saknas eller med få, ofta ljusröda blommor. Purpursandlök kännetecknas av mörkt purpurröda blommor med färre, stora och svartröda groddknoppar. Den liknar därigenom skogslök A. scorodoprasum men bladen är helt annorlunda.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Torrängar, hällmarker, torra betesmarker samt väg- och åkerrenar. Ofta noterad i ängen. Sandlök kan även vara ett svårt ogräs i trädgårdar, då den sprider sig effektivt såväl med groddknoppar som med sidolökar.

Varieteterna blek sandlök var. vineale och purpursandlök var. purpureum har endast i enstaka fall noterats. I fyra ekonomiska kartblad på norra Gotland, inventerade av en professionell botanist (TK), har 10 av 75 noteringar särskilt rört purpursandlök; övriga var ej bestämda till varietet. Äldsta kända fynd för purpursandlök verkar vara belägg tagna nordost om Visby 1887 (KJ i UPS det. Anonym). Sandlök med vita blommor är känd från t.ex. kalkklippor söder om Etelhems station (Johansson 1897) samt från Fide, Visby och Endre (Fries 1932).

Johansson (1897) bedömer sandlök som allmän, så frekvensen har varit konstant sedan slutet av 1800-talet.

Sandlök växer exponerat på frisk till torr sandig och skalblandad jord i torrängar, naturbeten, hällmarker och havsstrandängar. På torra, öppna marker växer de små, i toppen ofta spiralvridna, trinda bladen i regel så tätt att en kraftig lökdoft sprider sig, när man rör sig i gräsmarken under försommaren.

Se även purpursandlök Allium vineale var. purpureum

Sandlök växer i örtrika berg, örtbackar och torra gräsmarker, särskilt på sand. Den återfinns vanligen nära bebyggelse, ofta i vägslänter och på banvallar. Främst tycks den vara rätt sent spridd med vall- och annat gräsfrö. Arten var sällsynt ännu under 1800-talet men har blivit betydligt vanligare under 1900-talet. Frånvaron i inre Sörmland beror troligen på svalare klimat.

Sydlig utbredning i Sverige med nordgräns i Uppland. 
Sandlök växer mest på sandig mark i betesmarker och hagar, på torrbackar, hällar och bergbranter. Speciellt i utkanten av utbredningsområdet även på vägslänter.
Förändring + 5 %.