Rödkörvel växer på torr, gärna grusig och något kalkpåverkad mark. Växten är konkurrenssvag och föredrar öppen jord. Den är troligen ursprunglig på grusiga havsstränder, i västra landborgsbranten och alvarkarst, miljöer som den idag sällan rapporteras ifrån. I stället är rödkörvel vanlig i vägkanter och ruderatmiljöer som på stenhögar, jordtippar och i övergivna kalkstensbrott. När mobilmaster monteras upp och grusiga ytor uppstår är den snabb med att kolonisera dessa. Rödkörvel växer ofta i åkerkanter men håller sig helst längs stenmurarna. När betesmarker röjs från buskar och marken såras är den en av de växter som snabbt dyker upp. Rödkörvel hittas även i skogsbryn och skogsbeten. På alvaret växer den i betade torrängar men är endast vid ett tillfälle funnen i karstmiljö.
Rödkörvel är jämnt fördelad över hela Öland men något glesare på Stora Alvaret. Observera hur tydligt man ser de gamla kalkstensbrotten vid Degerhamn på sydvästra Öland. Rödkörvel klarar att växa i många olika miljöer och drar fördel av mänskliga ingrepp som sker i landskapet. Ölands kalkrika och lätta jordar passar växten utmärkt. Den utbredningslucka på sydöstra Öland som nämns i Sterner (1938) ser man inget av idag.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: här och där. Tidigt belagd Högsrum: mellan Halltorp och Strandtorp J. Forsander 1818 (UPS). Än idag växer rödkörvel "här och där" i Runsten sn och på stranden mellan Halltorp och norrut till Strandtorp.
Utbredning
Funnen i 84 rutor = 88 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Gräsgård).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar "mer sällsynt på sydöstra Öland."
Förändring: Något ökande +
