Patrik Engström
Kullabergshalvön 2024-05-10
Taxasida
månviol
Lunaria rediviva
L.
månviol är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
månviol är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- månviol
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Lunaria rediviva
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lunaria rediviva L.
Svenskt namn
månviol
norwegianBokmal
månefiol
norwegianNynorsk
månefiol
Finskt namn
ikikuuruoho
finlandSwedish
månviol
Danskt namn
Vedvarende måneskulpe
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-05-14
Torbjorn Tyler
Pinedalen i Gudmuntorp socken 2022-01-06
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Månviol är i Halland endast känd från två lokaler i den sydligaste delen, vid Stensån och dess biflöde Lyabacken. Växtplatserna är dels ett lövbryn vid ån, dels en frodig bäckravin med lövblandskog och rika källflöden. I Sverige i övrigt växer månviolen endast i Skåne, om man undantar enstaka förvildade förekomster.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
943 Lunaria rediviva L.
This European species is often cultivated for ornamental purposes in many parts of the world. It has then escaped from the gardens and become more or less naturalized, for instance in S. Scandinavia, N. America and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 182.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Månviol är flerårig. Den har hittats på skräpmark eller i lundar, spridd från odling eller avsiktlig utplanterad.
Europa. I Sverige vild i sydligaste Götaland.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Lövskogsväxt i södra Sverige, även prydnadsodlad.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast; dessutom stundom odlad som prydnadsväxt och på åtskilliga lokaler förvildad eller naturaliserad.
Förändring och hot: från att fram till början av 1900-talet varit känd från mindre än 20 lokaler har månviol sedan förra inventeringen ökat med 61–75 %, delvis p.g.a. förvildning från odling men säkert också gynnad av ökande skogsareal och det moderna skogsbrukets ofta mycket hårda gallring av gammal ädellövskog. Återfunnen på nästan samtliga äldre lokaler och på många av dessa känd sedan mer än 150 år, men uppenbart också nyetablerad på åtskilliga lokaler. Nationellt rödlistad (NT).
Förändring och hot: från att fram till början av 1900-talet varit känd från mindre än 20 lokaler har månviol sedan förra inventeringen ökat med 61–75 %, delvis p.g.a. förvildning från odling men säkert också gynnad av ökande skogsareal och det moderna skogsbrukets ofta mycket hårda gallring av gammal ädellövskog. Återfunnen på nästan samtliga äldre lokaler och på många av dessa känd sedan mer än 150 år, men uppenbart också nyetablerad på åtskilliga lokaler. Nationellt rödlistad (NT).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Månviol är en flerårig lövskogsart som föredrar näringsrik och kalkrik, fuktig mulljord. I Sverige finns den spontan bara i Skåne, i sydligaste Halland och på Kinnekulle i Västergötland. Den odlas någon sällsynt gång och kan då förvildas, men uppgifter om förvildad månviol beror ofta på förväxling med judaspenningar L. annua.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 2 rutor (bortsett från odlade bestånd). – Förvildad; bofast.
Månviolen betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Bedömningen torde gälla de ovannämnda, ursprungliga bestånden.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 2 rutor (bortsett från odlade bestånd). – Förvildad; bofast.
Månviolen betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Bedömningen torde gälla de ovannämnda, ursprungliga bestånden.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Månviol anses ursprunglig i vårt land i Skåne, södra Halland och möjligen även på Kinnekulle i Västergötland (Jonsell 2018). På naturliga ståndorter växer månviol i skuggiga, mullrika lövskogar gärna med rörligt ytvatten. Månviol odlas sällan och kan förväxlas med den betydligt vanligare judaspenningar L. annua (se nedan för skiljekaraktärer). Månviol har få fynd på Öland men på en lokal har den kontinuitet sedan nästan 40 år och får anses bofast i landskapet.
De övre bladen hos månviol har ett tydligt skaft på minst 1 cm medan de i princip är oskaftade hos judaspenningar. Blommorna hos månviol är väldoftande och ljuslila; doftlösa och ofta purpurröda–mörkvioletta hos judaspenningar. Frukterna är i båda änderna spetsiga hos månviol medan de är brett rundade hos judaspenningar.
Kulturflykting, bofast.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Sällan odlad prydnadsväxt, som någon gång förvildas tillfälligt.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Möjligen ursprunglig på Kinnekulle; finns närmast i Skåne och södra Halland. Nationellt hotad art (VU sårbar). Ibland odlad som prydnadsväxt och även påträffad tillfälligt i anslutning till tomter och på tippar (noterad på 12 lokaler i 12 rutor, men många av uppgifterna kan baseras på föregående art).
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
En europeisk art som har spontana förekomster i Skåne och Halland och odlas längre norrut. Den förekommer i kulturmiljöer som kvarstående eller spridd från odling. Rödlistad som vildväxande. 3 kartblad, 4 kvadranter.