Smålands flora - hasselbjörnbär

hasselbjörnbär

Rubus wahlbergii

Hasselbjörnbär är vittspritt i norra Mellaneuropa, Danmark och Skandinaviens kusttrakter från södra Norge till södra Uppland; det finns även på Åland. Det är lätt igenkännligt på de breda, undertill tjockt filthåriga småbladen och den korta blomställningen med kraftiga, hakböjda, rödfotade taggar.

Första fynd

Arten beskrevs av J. P. Arrhenius (1839), som angav utbredningen med orden ´frequenter in litoribus maris Baltici e. g. in Törneskär ad Påskallevik, in Örö par. Misterhult, et ad Westerrum, Westervik, Loftahammar etc.´ [vanlig vid Östersjöns stränder, t.ex. i Oskarshamn Döderhult Törneskär vid Påskallavik, Misterhult Örö, Västervik Loftahammar, Västervik, Västrum och så vidare]. Originalexemplaret förvaras i S (Weber 1981). Det är odaterat och bär påskriften ´Sydöstra Sverige´; ganska säkert kommer det från Småland. Det första daterade herbarieexemplaret är från Misterhult Örö 1857 (A. A. W. Lund i LD).

Utbredning

Funnen i 183 rutor; tidigare uppgifter från 82 rutor. Kartan grundas främst på belägg, fältanteckningar av TsB och ÅR samt opublicerade uppgifter av C. E. Gustafsson (ms 1923). Utbredningen är ofullständigt känd; särskilt västgränsen återstår att precisera. Sannolikt mycket vanlig i Kalmar län utom i de västra delarna. – Ursprunglig.

Lokaler

Västliga lokaler.
Emmaboda Långasjö 1897–98 (K. Elgqvist i GB LD och S, i GB !A. Pedersen 1990); Pellamåla 500 m N punkt 149,71 (4F3f 4330), vägkant, 1981 (ThK, belägg hos finnaren, !H. E. Weber). Norra Båldön 450 m SSO till SO den norra gården (4F2h 2533), vägkant, 1986 (ThK, belägg i LD, !H. O. Martensen & A. Pedersen); 400 m ONO kyrkan (4F3h 2526), stengärdesgård, 1986 (ThK, belägg i LD, !A. Pedersen).
Hultsfred Målilla 800 m SSV stationen (6G2a 2-0-), på bark vid gammalt timmerupplag, 1993 (A. Oredsson och W. Lund, belägg i LD). Mörlunda Hällinge (6G1b 1904) 1988 (ÅR).
Tingsryd Tingsås Gäddeviksås 400 m S Åsalund (4E0i 0909), vägren under kraftledning, ca 1987 (JEH), 300 m S Åsalund (4E0i 1009), vägslänt, 2003 (JEH, G. Gustafsson, belägg i JEH:s herbarium, bestämt av A. Pedersen 2004); Källehult 1853 (Scheutz ms).
Uppvidinge Älghult Krokstorp strax väster om länsgränsen, 1951–52 (Sterner 1954).
Vimmerby Pelarne Pelarnehult (6F7i 3939), vägren, 1988 (NOH, belägg i OHN, !A. Pedersen). Vimmerby SO om Ekelid (6G5a 4409) 1987 (G. Bruce i OHN, !A. Pedersen).