Bukettros är känd i mellaneuropeisk litteratur sedan medeltidens slut. Hur gammal den är i odling i Sverige vet vi inte. Att döma av de många inventeringsuppgifterna från torp, som stått övergivna länge, var den vanlig som prydnadsbuske i hela landskapet kring sekelskiftet 1900. Kanske är den i odling inte så mycket äldre än så. Det första småländska belägget (troligen ur odling) är från Växjö Hemmesjö 1882 (A. W. Jonsson i OHN, bestämning ÅR). Ingen form av kanelros nämns från trädgårdarna vid Linnés och Elias Fries’ barndomshem (Linné ms 1732, E. Fries ms 1810). – I moderna trädgårdar ses den sällan.

De flesta fynden av bukettros gäller bestånd som står kvar i gårdskanter, vid ödegårdar, gamla torp och torpplatser, ibland tillsammans med häckspirea S. salicifolia. Den kan bilda vidsträckta och täta bestånd genom sina underjordiska utlöpare. Eftersom bukettrosen inte sätter frukt sprider den sig inte spontant till nya platser. De förekomster som rapporterats från vägrenar och betesmarker är nog till mycket stor del minnen av någon tidigare bosättning på platsen.