Gulvial växer oftast på frisk eller fuktig, relativt näringsrik jord i mer eller mindre ljusöppna miljöer. Den är vanlig såväl på betad som på igenväxande, ej alltför torr gräsmark; mera sällan finner man den i artrika torrängar. Ofta påträffas den i snårkanter, bryn och lövgläntor liksom i gles lövskog. Vid havet växer arten såväl på stenstränder som på strandängar och i strandsnår. Den är starkt kulturgynnad och allra vanligast är den kanske på renar, i vägslänter, utmed stigar och på skräpmark.

Den färska växten innehåller starkt bittra ämnen och äts därför inte gärna av boskapen, men i slutet av 1800- och början av 1900-talet salufördes den dock under namn av ängsvial som foderväxt (Lyhagen 1991).