Jordgubbe har uppkommit genom korsning av scharlakanssmultron F. virginiana från Nordamerika och jättesmultron F. chiloënsis från västra Nordamerika och Sydamerika. I Sverige fanns den i odling åtminstone i mitten av 1800-talet (Hartman 1849). De äldsta småländska beläggen, förmodligen tagna från odlade exemplar, är från 1880 (Växjö Gårdsby Notteryd, C. O. U. Montelin i GB OHN och S), men jordgubbens genombrott kom nog inte förrän vid tiden kring sekelskiftet 1900. Numera odlas jordgubbe i en mängd sorter, både i kommersiell skala och för husbehov. Växten står ofta kvar på planteringsplatsen under lång tid och sprider sig med revor. Den förvildas på vägkanter, banvallar, avfallsplatser och åkerrenar samt i grustag och i gårdsdungar. Den kan bilda ganska stora bestånd.