sumpförgätmigej
Myosotis laxa
Myosotis laxa är en variabel art, som traditionellt brukar delas upp i två raser. Sumpförgätmigej, ssp. caespitosa, är tvåårig och ofta rikt förgrenad upptill. Blommorna är 4–5 mm breda och himmelsblå. Frukten blir högst 1,5 × 1 mm, fodret och fruktskaftet ej över 5 respektive 10 mm. Strandförgätmigej, ssp. baltica, är ettårig och vårgroende; om den grenar sig sker detta ofta i nedre delen. Den har mindre, ljusblå eller vita blommor. Frukterna är däremot större (upp till 2,5 × 1,4 mm). Efter blomningen växer fodret och fruktskaftet till och kan bli 8 respektive 25 mm (Apelgren 1986).
Lindberg (1915) var den förste som urskilde strandförgätmigej från sumpförgätmigej, men han identifierade den med M. laxa från Nordamerika (han behandlade sumpförgätmigej som en egen art, M. caespitosa). Emellertid hävdade Samuelsson att östersjöväxten skilde sig från den nordamerikanska, och han beskrev den därför som en egen art, M. baltica (Samuelsson hos Lindman 1926). Senare har man dock föredragit att behandla alla tre som underenheter inom samma art (M. laxa).
Skillnaderna mellan sump- och strandförgätmigej är dock inte skarpa. Det finns både helt intermediära bestånd och sådana som kombinerar sump- och strandförgätmigejens egenskaper på olika sätt. Dessa mellanformer är vanliga, och riktigt typisk strandförgätmigej finns eventuellt bara i sydvästra Finland och i Uppland (Apelgren 1990). Apelgren (1991) sammanförde mellanformerna med det nordamerikanska materialet (som hon dock inte studerade närmare) och kallade denna heterogena formgrupp var. laxa. Apelgrens bestämningar av herbariematerial är föga övertygande och hennes taxonomi har inte blivit allmänt accepterad. Här ges strandförgätmigej en något vidare avgränsning och ssp. laxa urskiljs ej.
Lindberg (1915) var den förste som urskilde strandförgätmigej från sumpförgätmigej, men han identifierade den med M. laxa från Nordamerika (han behandlade sumpförgätmigej som en egen art, M. caespitosa). Emellertid hävdade Samuelsson att östersjöväxten skilde sig från den nordamerikanska, och han beskrev den därför som en egen art, M. baltica (Samuelsson hos Lindman 1926). Senare har man dock föredragit att behandla alla tre som underenheter inom samma art (M. laxa).
Skillnaderna mellan sump- och strandförgätmigej är dock inte skarpa. Det finns både helt intermediära bestånd och sådana som kombinerar sump- och strandförgätmigejens egenskaper på olika sätt. Dessa mellanformer är vanliga, och riktigt typisk strandförgätmigej finns eventuellt bara i sydvästra Finland och i Uppland (Apelgren 1990). Apelgren (1991) sammanförde mellanformerna med det nordamerikanska materialet (som hon dock inte studerade närmare) och kallade denna heterogena formgrupp var. laxa. Apelgrens bestämningar av herbariematerial är föga övertygande och hennes taxonomi har inte blivit allmänt accepterad. Här ges strandförgätmigej en något vidare avgränsning och ssp. laxa urskiljs ej.
