Smålands flora - hålrot | Botanikportalen

hålrot

Aristolochia clematitis

I Sverige är hålrot en mycket sällsynt relikt från odling (brukades förr som medicinalväxt). Som odlad sågs den redan av Forsander (ms 1809b) ´uti Apiarii Trägård´ i Växjö Växjö = apoteksträdgården (Forsander ms 1811). Den växer helst i bryn och utmed gamla murar vid kyrkor och herrgårdar. Frön bildas sällan men växten sprider sig sakta med jordstammar och kan dröja kvar mycket länge. Förhållandena på de småländska lokalerna är dock okända. Som spontan finns hålroten i Mellan- och Sydeuropa och österut till Kaukasus.

Första fynd

Först samlad i Jönköping av C. A. Andersson 1869 (belägg i LD och PerBrahe); lokalen var säkerligen Ljungarum Råslätt, där den samlades ´förvildad på en vall´ av O. H. Gadamer 1875 (belägg i S). Senare togs den 1892 av Gadamer i ´Jönköping´ (säkert = Råslätt; belägg i LD). Som förvildad vid Råslätt uppgavs den slutligen av Nordenstam (ms 1919). – Först publicerad i Flora Nordica 1 (Jonsell 2000) baserat på dessa uppgifter.

Utbredning

Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 2 rutor. – Förvildad; får betraktas som tillfällig.

Lokaler

Samtliga lokaler.
Jönköping Ljungarum se primäruppgifter.
Kalmar Kalmar 1892, förvildad (J. A. Bruun i UME).

Osäkra uppgifter.
Aneby Lommaryd Skareda, slutet av 1700-talet (Ljungh ms); troligen odlad. Eksjö Eksjö 1888 (O. Lagerkrantz i S); kanske odlad. Gislaved Anderstorp Stjärnehult 1896 (U. Olsson i LD); säkert från odling.