Sparris är ursprunglig på sandiga eller steniga havsstränder, i Europa kanske så långt norrut som till svenska västkusten och sydligaste Norge. Arten odlades särskilt förr som köks- och prydnadsväxt (redan i början av 1700-talet i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult, Linné ms 1732 under namnet Aspargus sativus, på svenska sparijs). Den ses ibland utanför trädgårdar, kring avfallshögar och på tippar. Frukterna sprids med fåglar, och man finner därför någon gång sparris långt från bebyggelse på till synes naturliga lokaler som berghyllor och havsstränder, där exemplaren kan överleva länge. – Förr kom arten sannolikt in till hamnarna med barlast.