Denna ettåriga art är en amerikansk och östasiatisk motsvarighet till föregående; de skiljer sig genom detaljer i småaxen (Hylander 1953). Den amerikanska arten är dock betydligt vanligare som inkomling och känd från många svenska provinser. Liksom i Norge (Fremstad 1994) kom radgräs i början mest med amerikansk spannmål, men från och med 1970-talet främst med amerikanskt gräsfrö; de småländska lokalerna är exempel på det senare. På flera platser i Sverige visar det tendens att bli bofast i vägdiken, men I Småland har den hittills varit tillfällig.