Det första fyndet, som med säkerhet tillhör denna art, gjordes 1889 av F. Hagström i Jönköping Gränna på nedre Kvarnsjöns ö (belägg i S, bestämt av A. Kalela). Det publicerades av Hård (1924, under namnet C. polygama) därifrån och från ytterligare en lokal upptäckt av Hagström, Gränna Båget (se närmare nedan). – Andra uppgifter citerade av Hård gäller hartmansstarr C. hartmanii.
Klubbstarr är en nordlig art, vars svenska sydgräns går genom Halland, Småland och Öland. Arten är kalkgynnad och växer i rikkärr och kärrängar på stränderna av sjöar och åar samt på fuktiga ställen i naturbetesmark. De fåtaliga växtplatserna hotas av förbuskning, gödsling och dikning. Arten är sannolikt beteskänslig, och slyröjning, eventuellt kombinerat med sen slåtter, är troligen det bästa skötselalternativet.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 8 rutor; tidigare uppgifter från 5 rutor. Sällsynt på höglandet, saknas i övrigt. – Ursprunglig.
Klubbstarren är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Jönköpings och Kalmar län.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Aneby Askeryd Husasjöns NO-spets (7F1a 3731), rikkärr, 1988 (JJ, belägg i LD, !ThK), 20 tuvor 1994 (AK, belägg i OHN), 20 tuvor 1997, ej sedd 2000 (båda AK SC).
Eksjö Eksjö Brevik ´i kärr vid bäckövergången vid S i namnet Sjunnaryd´, 1925 (G. Haglund och G. Degelius i GB LD S och UPS, i S bestämt till C. buxbaumii ssp. subulata (= ssp. buxbaumii) av A. Kalela 1934).
Jönköping Gränna Båget 1890 (F. Hagström i LD), 1891 (F. Hagström i GB LD och UPS), 1892 (F. Hagström och E. Hagström i GB PBrahe S, i S bestämt till C. buxbaumii ssp. subulata (= ssp. buxbaumii) av A. Kalela 1934); Nedre [Södra] Kvarnsjöns ö 1889 F. Hagström i S, bestämt till C. buxbaumii ssp. subulata (= ssp. buxbaumii) av A. Kalela 1934), 1890 (F. Hagström i LD), 1891 (F. Hagström i GB). Ljungarum Rocksjökärren 1900 (E. L. Ekman i PBrahe), 1925 (B. Hedvall i LD), kanske = S om Rocksjön, N om gamla banvallen (7E1a 1133), sjökant, 1988 (HT), 1989 (BJ, !ThK), 200 tuvor 1994 (BJ), 50 tuvor 1998 (LP), 0 tuvor 2002 (LP).
Tranås Linderås Kalven 400 m O Kalvshult (7E6h 2222), fast, kalkrikt strandkärr, 1982 (BN ABC MLN MS), 50 tuvor 1995 (JJ), 150 tuvor 2000 (JJ). Säby Hultamaden 1300 m OSO Sjöstugan (7F8a 3215), tuvigt rikkärr, riklig 1992, 200 tuvor 1994, 100 tuvor 2000 (allt JJ); 1 km NNV Illernstugan (7F6a 3713), kalkrikt strandkärr, 1982 (ThK SS, belägg samlat av SS i LD), 1000 tuvor 1994 och 2000 (båda JJ).
Vetlanda Näsby Stensjöns SV-strand (6E4j 2034), strandkärr, 1991 (AfS IB, belägg i LD), 4 tuvor 1994 (TM), 10 tuvor 1997 (MM), 5 tuvor 2002 (M. Adolfsson). Stenberga N om Bodaryd (6F1f 1807), ogödslad betesmark, 1989 (TmN, belägg i Emdal, !ThK), 3 tuvor 1994 (TmN), 5 1998 (MM), 10 2001 (R. Karlsson) och 2002 (TM), 20 år 2005 (TM). Södra Solberga 200 m SV Simonsryd (5F8a 4637), igenväxande fuktäng, 1988 (TF), ej återfunnen 1995, 1998, 2001, 2002 eller 2005 (LsA).
Vimmerby Frödinge Yxern i Flyvikens sydvästligaste del, strandkärr, 2 mindre bestånd 1968 (BD och K. Hjortstam, belägg i Vvik och S).
Osäkra uppgifter.
Följande äldre uppgifter under namnen C. buxbaumii eller C. polygama avser eller kan avse C. hartmanii. Gislaved Ås (E. Fries enligt Forsander ms 1820, ms 1836, E. Fries enligt Scheutz 1857, 1864, Hård ms 1924); osäkert om uppgiften avser C. buxbaumii eller C. hartmanii. Kalmar Dörby (Ekstrand enligt Sjöstrand 1963, N. Blomgren enligt Sterner ms 1); belägg är C. hartmanii. Förlösa mellan Förlösa herrgård och Källtorp; Ödingstorp vid vägen till Balltorp (båda G. Haglund enligt Sterner ms 1); belägg från socknen är C. hartmanii. Oskarshamn Oskarshamn (Dusén 1868, Sterner ms 1, Österman ms 1863); sannolikt C. hartmanii, som är känd från kommunen. Tingsryd Urshult Rörvik 500 m N Möllekulla, lövskogsbevuxen strandäng vid Åsnen (Kjellmark ms 1926); sannolikt C. hartmanii, som är känd från kommunen. Torsås Söderåkra Kollinge (P. A. Westling enligt Scheutz 1881); belägg är C. hartmanii. Växjö Söraby Norrabysjön 600 m N kyrkan (Kjellmark ms 1926); sannolikt C. hartmanii, som är känd från trakten. Tranås Linderås 250 m SSV till SV Hakebo vägskäl (7E7i 4600), fuktäng, 1999 (Jacobsson 2000); troligen felbestämd C. hartmanii, som är känd från lokalen.
