smultronmålla
Blitum capitatum
Mer information om arten
Smultronmållan är anslående genom sina täta, röda, saftiga (men smaklösa) fruktgyttringar. Den hör hemma i västra Nordamerika men odlades tidigare i Sverige som spenatväxt och förvildades ibland. I mälarlandskapen blev den temporärt bofast på några ställen, men efter 1900 har de svenska fynden varit mycket få.
År 1997 sågs emellertid smultronmållan på nio olika platser i Sverige, bland annat i Hultsfred Målilla 500 m SV Gårdveda station (6F2j 1517), där B.-M. Fridsén fann 20–30 exemplar (Mora Aronsson 1997, T. Nilsson 1997; belägg i Emdal). Samtliga svenska fynd 1997 gjordes på nyanlagda (högst årsgamla) vägkanter, och det visade sig att arten hade kommit in med frö av vildtimotej Phleum pratense ssp. serotinum från Kanada.
Ett fynd under liknande omständigheter gjordes i Kalmar Kalmar 2000; dessutom föreligger ett soptippsfynd. För detaljer se nedan.
Funnen i 3 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. – Dels tillfälligt förvildad, dels inkommen.

Första fynd

Först publicerad av Hartman (1864) under namnet Blitum capitatum från Växjö Växjö Kronoberg baserat på ett fynd av N. J. Scheutz; belägg har ej påträffats.

Lokaler

Samtliga lokaler. Hultsfred Målilla se ovan. Kalmar Kalmar mellan Ängöleden och dämmet vid Skälbyviken (4G6g 4437), slänt, 60–70 ex 2000 (TsB, belägg hos CrA). Ljungby Moskogen (4G7e 0524), soptipp, ett stort ex 2000 (J. Ekman & G. Ekman 2000). Växjö Växjö se primäruppgift.
Ej accepterade uppgifter. Tranås Säby Säbydal, västra huset, trädgårdsland, självsådd (JJ); att betrakta som odlad. Växjö Växjö i balkongträdgård 1926 (A. S. Trolander i GB LD S och UPS); troligen odlad.