Gökblomster växer på fuktig eller våt, näringsrik, gärna källpåverkad eller genomsilad jord. Numera ses den mest i små bestånd längs vattendrag, i diken och i källdrag i naturlig betesmark. Förr var arten en karaktärsväxt för fuktiga slåttermarker, där den kunde färga stora ytor ljust röda. Den påträffas också i lövkärr och alsumpskog, och i klippskärgården förekommer den vid hällkar och sötvattensutflöden på stranden.
I inlandet är gökblomstret är på tillbakagång på grund av igenväxningen.
Funnen i 1090 rutor; tidigare uppgifter från 241 rutor. Vanlig till mycket vanlig i norra hälften av landskapet, ganska vanlig i södra. – Ursprunglig.