Örnbräken växer i de flesta slag av glesa skogar, från torra tallhedar till friska och örtrika löv- och granskogar. Den gynnas av god ljustillgång och trivs i skogsbryn och gläntor; i tätare skog är den i regel sparsam och undertryckt. Ormbunken är också vanlig i beteshagar samt på torra till ganska fuktiga hedar och ängar. På den gamla ljungheden kunde den på vissa platser bli dominerande, och i vår tid kan man se den forma nästan ogenomträngliga bestånd på kalhyggen. Den bildar sällan sporer men förökar sig mycket effektivt genom sina krypande, förgrenade jordstammar. Dessa ligger djupt, vilket gör att växten lätt överlever markbränder.

Växten slår upp kraftigt på fodermarker med eftersatt hävd. För att få den under kontroll krävs tidig slåtter eller intensivt bete under åtskilliga år. Att arten går tillbaka på hårdbetad mark beror troligen på kreaturens tramp, eftersom den är giftig och knappast äts av djuren.