kärrnocka
Tephroseris palustris
Senecio congestus, S. palustris
Den magnifika kärrnockan växer naturligt på näringsrika, dyiga, låglänta stränder vid sjöar med stora vattenståndsväxlingar. I Sverige är sådana förekomster bara kända från Skåne. Arten gynnades av sjösänkningarna under 1800-talets senare hälft och början av 1900-talet och dök då tillfälligt upp på blottade sjöbottnar på många håll i södra Sverige, i Småland främst i de sydvästra delarna. Redan Scheutz (1862) kopplade samman artens förekomst i Småland med sjösänkningarna.
I Småland uppträdde kärrnockan mellan 1851 och 1880 samt en sista gång ca 1901 (i Vismen i Värnamo Värnamo). Det finns inga säkra belägg för att den någonstans har blivit funnen mera än en gång.
Kärrnockan betecknas som akut hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Den magnifika kärrnockan växer naturligt på näringsrika, dyiga, låglänta stränder vid sjöar med stora vattenståndsväxlingar. I Sverige är sådana förekomster bara kända från Skåne. Arten gynnades av sjösänkningarna under 1800-talets senare hälft och början av 1900-talet och dök då tillfälligt upp på blottade sjöbottnar på många håll i södra Sverige, i Småland främst i de sydvästra delarna. Redan Scheutz (1862) kopplade samman artens förekomst i Småland med sjösänkningarna.
I Småland uppträdde kärrnockan mellan 1851 och 1880 samt en sista gång ca 1901 (i Vismen i Värnamo Värnamo). Det finns inga säkra belägg för att den någonstans har blivit funnen mera än en gång.
Kärrnockan betecknas som akut hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Tidigast funnen 1851 av Johan Forsander (ms 1821–60) i Växjö Växjö Skirsjön: ´I den urtappade Skirsjön växte Cineraria palustris copiosissime [ytterst rikligt]´. – Först publicerad från Västervik Gamleby Röja sjö (Thedenius 1855, som Cineraria palustris) baserat på ett fynd gjort av J. E. Planander (Carl Westerlund hade dock samlat den där redan 1853).
Lokaler
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 14 rutor. – Tillfälligt inkommen (men nog spontant spridd).
Samtliga lokaler. Hylte Femsjö 1859 (C. F. Nyman enligt Calypso). Lessebo Ljuder Vida (Engdahl 1863). Ljungby Ryssby Fylleskog (Scheutz 1881). Sävsjö Hjärtlanda Hjärtlandasjön (N. J. Scheutz enligt Leffler 1866; upptäckaren kan ha varit R. Tolf då han anges som sagesman för uppgiften i Scheutz ms). Vetlanda Myresjö 1870 (J. A. Hultkrantz i S); Nederby (Scheutz 1871). Ramkvilla odaterat (C. Håkansson i S); Lövås (Scheutz ms). Vetlanda 1900 (K. Holm i LD). Värnamo Värnamo i en vik av sjön Vismen, troligen i södra delen, omkring 1901 (E. Wibeck enligt Hård 1923a). Västervik Gamleby se primäruppgifter. Växjö Tjureda (G. Hammarberg och M. Hammarberg enligt Leffler 1866; vid en tappad sjö enligt Scheutz (1871). Växjö Söresjö på Borgmästareudden (Scheutz 1871); Skirsjön se primäruppgifter. Älmhult Stenbrohult Möckeln utmed Taxåsstranden (O. Montelin enligt Scheutz 1862).
Osäker uppgift. Kalmar Kalmar/Kläckeberga kuststräckan Skälbyviken–Kläckebergaviken 1975 (Rappe 1975 under namnet kärrnocka); säkerligen fel.
Samtliga lokaler. Hylte Femsjö 1859 (C. F. Nyman enligt Calypso). Lessebo Ljuder Vida (Engdahl 1863). Ljungby Ryssby Fylleskog (Scheutz 1881). Sävsjö Hjärtlanda Hjärtlandasjön (N. J. Scheutz enligt Leffler 1866; upptäckaren kan ha varit R. Tolf då han anges som sagesman för uppgiften i Scheutz ms). Vetlanda Myresjö 1870 (J. A. Hultkrantz i S); Nederby (Scheutz 1871). Ramkvilla odaterat (C. Håkansson i S); Lövås (Scheutz ms). Vetlanda 1900 (K. Holm i LD). Värnamo Värnamo i en vik av sjön Vismen, troligen i södra delen, omkring 1901 (E. Wibeck enligt Hård 1923a). Västervik Gamleby se primäruppgifter. Växjö Tjureda (G. Hammarberg och M. Hammarberg enligt Leffler 1866; vid en tappad sjö enligt Scheutz (1871). Växjö Söresjö på Borgmästareudden (Scheutz 1871); Skirsjön se primäruppgifter. Älmhult Stenbrohult Möckeln utmed Taxåsstranden (O. Montelin enligt Scheutz 1862).
Osäker uppgift. Kalmar Kalmar/Kläckeberga kuststräckan Skälbyviken–Kläckebergaviken 1975 (Rappe 1975 under namnet kärrnocka); säkerligen fel.