liguster
Ligustrum vulgare
Liguster är inhemsk i kustnära trakter i Bohuslän (möjligen även i nordligaste Halland och vid Vänern), där arten växer både vid havsstränderna och i klippterrängen högre upp. Den är allmänt använd som prydnadsbuske och används mest till klippta häckar. I Småland är den bekant som odlad sedan 1774, då den noterades i Växjö Gårdsby Norra Åreda, ´i trädgården sågs 2ne Bersauer bestående af Liguster´ (J. Lindwall ms 1774). Den påträffas som kvarstående och ibland rikligt spridd kring odlingsstället, vidare i vägrenar och på utkast, och dessutom som fågelspridd till renar, banvallar, bryn, snår, torrbackar och hällmarker, även ganska långt från bebyggelse. I kustnära trakter kan den naturaliseras, så finns t.ex. äldre ligusterbuskar insprängda i slånmark på skären i Oskarshamn Misterhult Kråkelund (Rühling 1997), och i Döderhult Gränerum blev den återfunnen efter 70 år i en ekbacke (detaljer nedan). I inlandet är däremot bestånden små och troligen sällan beständiga. – Växten visar i Småland inga tendenser att bli en invasionsart, vilket den har blivit på Ölands och Gotlands öppna, grunda jordar.
Funnen i 143 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. Ganska vanlig i kusttrakterna från Västervik Västervik till Oskarshamn Oskarshamn; ganska sällsynt söder därom i Kalmar län samt mellan Vättern och östgötagränsen, i övrigt sällsynt. – Förvildad; bofast vid kusten.
Funnen i 143 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. Ganska vanlig i kusttrakterna från Västervik Västervik till Oskarshamn Oskarshamn; ganska sällsynt söder därom i Kalmar län samt mellan Vättern och östgötagränsen, i övrigt sällsynt. – Förvildad; bofast vid kusten.
Första fynd
Tidigast noterad av Wilhelm Maechel (ms 1836) från Västervik Västervik Grantorpet 1836. Som förvildad först omnämnd i tryck av Westerlund (1852b) från Kalmar Kalmartrakten ´på åtskilliga ställen´, vilket också gäller idag (Burén 2003a).
Lokaler
Tidigare uppgifter om förmodat vildväxande exemplar. Kalmar Kalmartrakten se primäruppgifter. Åby Björnö, förvildad i parken sedan gammalt, 1967 (H. G. Bruun i UME). Markaryd Markaryd 1926 (T. Brandt i LD och UPS). Oskarshamn Döderhult Gränerum flera belägg 1911–13 (O. Köhler i GB LD S och UPS), = (6G0h 1-2-), ekbacke, 1980 (ÅR). Vimmerby Vimmerby 1857–58 (Rosin ms 1859). Västervik Västervikstrakten, odlad och förvildad (Lundin 1933). Ukna Gullebo 1949 (Stenar ms). Västervik Enbacken, i bergrot, 1966 (E. Almquist ms 1975); Grantorpet se primäruppgifter; Lögarebergen, förvildad, 1910 (Stenar ms). Åtvidaberg Gärdserum Forsaström, förvildad, lång häck, 1949 (Stenar ms). Älmhult Göteryd 1888 (F. Hjelmérus i LD och S). Stenbrohult Djäknabygd 70 m N gården (4E5a 2-0-), en stor buske 1956 (S. G. Nilsson & I. Nilsson 2004); Värpeshult 1925 (N. Johnsson i LD och S); Äskya, soptippen 100 m N Björkelund 1971 (S. G. Nilsson & I. Nilsson)..
Osäker uppgift. Kalmar Kalmar ´Vexer vild på ön Gulland, en half mil ut i sundet´ (Westerlund 1852b); knappast troligt, om man med vild menar spontan.
Osäker uppgift. Kalmar Kalmar ´Vexer vild på ön Gulland, en half mil ut i sundet´ (Westerlund 1852b); knappast troligt, om man med vild menar spontan.
