Liguster är inhemsk i kustnära trakter i Bohuslän (möjligen även i nordligaste Halland och vid Vänern), där arten växer både vid havsstränderna och i klippterrängen högre upp. Den är allmänt använd som prydnadsbuske och används mest till klippta häckar. I Småland är den bekant som odlad sedan 1774, då den noterades i Växjö Gårdsby Norra Åreda, ´i trädgården sågs 2ne Bersauer bestående af Liguster´ (J. Lindwall ms 1774). Den påträffas som kvarstående och ibland rikligt spridd kring odlingsstället, vidare i vägrenar och på utkast, och dessutom som fågelspridd till renar, banvallar, bryn, snår, torrbackar och hällmarker, även ganska långt från bebyggelse. I kustnära trakter kan den naturaliseras, så finns t.ex. äldre ligusterbuskar insprängda i slånmark på skären i Oskarshamn Misterhult Kråkelund (Rühling 1997), och i Döderhult Gränerum blev den återfunnen efter 70 år i en ekbacke (detaljer nedan). I inlandet är däremot bestånden små och troligen sällan beständiga. – Växten visar i Småland inga tendenser att bli en invasionsart, vilket den har blivit på Ölands och Gotlands öppna, grunda jordar.
Funnen i 143 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. Ganska vanlig i kusttrakterna från Västervik Västervik till Oskarshamn Oskarshamn; ganska sällsynt söder därom i Kalmar län samt mellan Vättern och östgötagränsen, i övrigt sällsynt. – Förvildad; bofast vid kusten.