Ängsstarr anträffas i låg vegetation på näringsrik, översilad mark, nu i regel hävdad med bete men tidigare sannolikt mycket ofta med slåtter. Mera sällan växer arten i kanten av naturligt öppna rikkärr. Den förekommer ofta tillsammans med loppstarr C. pulicaris.
Ängsstarren minskar starkt på grund av igenväxning, dikning och skogsplantering. Arten är en god indikator på långvarig och kontinuerlig hävd. Dess lokaler innehåller i regel en rad andra minskande arter och är därför generellt skyddsvärda.
Förväxlingsrisk.
Ängsstarrens hybrid med grönstarr C. demissa uppkommer lätt. Den är kraftigare tuvad än ängsstarr, har större och bredare blad och är steril (fruktgömmena är tomma). Hybriden förekommer ofta där ängsstarr (nu) saknas och är mycket mera motståndskraftig mot igenväxning än denna.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 345 rutor; tidigare uppgifter från 114 rutor (båda siffrorna troligen något för höga på grund av förväxling med grönstarrhybriden). Ganska vanlig i nordvästra hälften av Småland, mot söder och öster allt sällsyntare; mycket sällsynt i nordost. – Ursprunglig men starkt gynnad i det äldre kulturlandskapet.
Lokaler
Östliga lokaler.
Högsby Högsby Russlekärr mot hagmarksskogen längst i nordost (5G5c 0801), kärrkant, 1981 (JC, belägg hos finnaren), 1990 (JA).
Kalmar Dörby (Sjöstrand 1863). Hagby 1700 m S Robacken (4G4e 0747), artrik betesmark, 1989 (SK GW VW, !ThK). Halltorp Värnanäs hamn S-ut (N. Blomgren enligt Sterner ms 1). Hossmo strax S om sockengränsen mot Dörby vid stranden innanför Ramsö, 1940-talet (Nyström ms). Kalmar här och där (Sjöstrand ms 1831 under namnet C. binervis, Westerlund 1852b, Sjöstrand 1863); Berga och Svensknabben (båda N. Blomgren enligt Sterner ms 1). Ryssby 300 m NV Gilleholm (4G8i 4005), strandäng, 1985 (CM); Rev i C. panicea-äng [hirsstarr] (Sterner 1933); Venenäs i Sesleria-äng [älväxing] (Sterner 1933). Åby Nickebo (Ekstrand 1866).
Mönsterås Ålem Eknehammarsön och Saltor, båda 1940-talet (Nyström ms).
Nybro Madesjö 200 m NNV Brånahult (4G9a 0113), svagt betat, upptorkande sluttningskärr, 1993 (CrA), 2005 (CrA TsB); Persmåla (4G8c 1-0-) 1995 (Aleljung & Råberg 1997).
Torsås Söderåkra Kollinge 1866 (P. A. Westling i KD, !A. Palmgren 1909). Torsås Bränderås 250 m ONO punkt 80,16 (4G0a 1703), igenväxande fuktäng i sluttning, 1983 (ThK, belägg hos finnaren).
Västervik Blackstad Rörsberg, Nydala, kärr, 1954 (AxL, belägg i OHN). Västervik 1860 (C. M. Nyman i S under namnet C. distans, ombestämning A. Palmgren 1909); Västervikstrakten (Jäderholm enligt herbarieexemplar, Stenar ms).
Åtvidaberg Gärdserum 200 m V Risebo (7G9e 3128), rikkärr, 1982 (LÅG EkM).
Osäkra uppgifter.
Oskarshamn Kristdala Bråbo (6G1e) (M. Hansson 1991); osäkert, eftersom ingen annan uppgift föreligger från detta välkända område. Oskarshamn, fuktiga ängar (Österman ms 1863); utan belägg måste uppgiften ifrågasättas.
