Smålands flora - klippoxel

klippoxel

Sorbus rupicola

Vitoxel fel använt
Klippoxel har en splittrad utbredning i Sverige: Bohuslän och Dalsland, Kullaberg i Skåne, Blå Jungfrun i Småland, Gotland och några få platser i skärgården i Stockholms län. Arten gör intryck av att vara bunden till mycket klippiga områden. På Gotland har den dock ökat starkt sedan utmarksbetet upphörde (Pettersson 1958) och är nu vanlig även på plan mark. Dess bundenhet till klippor kan alltså bero på att den behöver betesskydd och öppen terräng snarare än klippmiljön som sådan.

Första fynd

Arten upptäcktes 1902 på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult av J. Erikson (1904a): ´den på norra sidan af ön i endast ett exemplar befintliga Sorbus Aria-busken, som tydligen har ´planterats´ där af någon fågel för ett 10-tal af år sedan eller så´; belägg i LD. Arten förekommer ännu (tre exemplar enligt Ottosson 1964) men växer nu på öns östra sida vid Prästkås (5H9b 2749), klippbrant, 1984 (ÅR).

Utbredning

Funnen i 1 ruta; tidigare känd från samma ruta (se primäruppgifter). Mycket sällsynt. – Spontant inkommen, men kanske i sen tid.

Lokaler

Osäkra uppgifter.
Aneby Frinnaryd gamla ålderdomshemmet (G. Andersson ms 1967); troligen odlad. Växjö Bergunda kyrkogård 1854 (C. Wennberg i UPS, !ThK 2004) och Växjö utan år (N. J. Scheutz i S under namnet S. aria, ombestämning ThK 1994); båda otvivelaktigt från planterade träd.