Detta björnbär är relativt vanligt i en begränsad del av nordvästra Skåne och den småländska förekomsten är en utpost av denna areal. Björnbäret upptäcktes och karakteriserades av Oredsson (i Weimarck 1963); belägg identifierades senare av Heinrich Weber med den av honom beskrivna R. nessensis ssp. scissoides, som är känd även från Danmark, Norge, Holland och Tyskland. Åsljungabjörnbärets systematiska ställning borde utredas närmare. Det liknar inte skogsbjörnbär R. nessensis ssp. nessensis särskilt mycket utan förefaller stå närmare nålbjörnbär R. scissus.