morgonstjärna
Ornithogalum umbellatum
Mer information om arten

O. angustifolium
Morgonstjärna härstammar från Mellaneuropa och trakterna kring Medelhavet. Arten har odlats som prydnadsväxt i Sverige sedan 1600-talet. Den fanns i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Ornithogalum floribus in umbellam congestis [Ornithogalum med blommor sammandragna i flock]; utan svenskt namn). Numera ses arten ganska sällan i direkt odling, men den står ofta kvar på torpställen och gamla tomter och sprider sig med avfall. Man kan någon gång påträffa den i någorlunda naturlig gräsmark, där den gärna växer där jordlagret är tunt. På sådana ställen brukar bladen vissna ner före blomningen, och ibland kan till och med knopparna torka bort.

Första fynd

Tidigast noterad i slutet av 1700-talet av Ljungh (ms), dels från Aneby Lommaryd Skareda, dels från Tranås Säby Snällebo. – Först publicerad av E. Fries (1825–26), som angav att arten förekom tillfälligt i västligaste Småland (den åsyftade lokalen var enligt Forsander ms 1820 Hylte Femsjö Yaberg).

Utbredning

Funnen i 258 rutor; tidigare uppgifter från 51 rutor. Ganska sällsynt; fynden är regellöst fördelade över hela landskapet. – Förvildad; bofast.