Potentilla fruticosa
Tok har en världsvid utbredning på norra halvklotet, men i Norden är den bara ursprunglig på Öland och Gotland. Den finns omnämnd redan från slutet av 1700-talet från Aneby Lommaryd Skareda (Ljungh ms; troligen odlad) och från 1811 från Växjö Drev Braås (Forsander ms 1811; odlad i en trädgård). Om tidig odling vittnar också flera belägg från tiden kring förra sekelskiftet i våra herbarier. Men det är först under senare delen av 1900-talet som arten har blivit vanlig i trädgårdarna, och detta är också förklaringen till att antalet förvildade förekomster har ökat så mycket.

Token sprids villigt med frö, och man hittar unga, blommande plantor på vägkanter, trottoarer, industritomter, banvallar, bangårdar och liknande torr, öppen mark, men också på tippar och utfyllnadsmark, dit den även kan ha kommit med rotbitar. Däremot påträffas den sällan vid ödegårdar, även det ett tecken på att token i stort sett är modern i odling.

Den öländska spontana token tillhör en ras som avviker från mera sydlig och östlig tok genom att vara skildkönad; den bör sannolikt värderas som en egen art eller underart (Klackenberg 1983). Underartsnamnet på den öländska typen är P. fruticosa ssp. fruticosa, medan den sydliga och östliga typen är ssp. floribunda. Det är inte känt i hur stor omfattning förvildad tok utgörs av den öländska typen. Endast en förekomst har åsatts underartsnamn, ssp. floribunda: Tingsryd Tingsås Elsemåla (4F2a 3814), soptipp, 2004 (E. Ljungstrand m.fl.), 2005 (A. Svenson).