Doftkörvel liknar i bladens flikighet kirskål Aegopodium podagraria men är betydligt större, bortåt 2 m, och har ragghårig stjälk. Den finns spontant i mellersta och östra Europa samt västra Asien. Vid Gullaskruvs säteri växte den enligt Trolander (1928b) rikligt dels i ett odlingsröse i övre kanten av en löväng ett hundratal meter från gården, dels i säteriets då sedan länge nedlagda kryddgård tillsammans med spansk körvel Myrrhis odorata. År 1990 fanns den i största mängd längs renarna kring en mindre åker strax väster om gården i för trakten ordinär brynvegetation (ThK, belägg i S). År 2005 hade spansk körvel Myrrhis odorata tagit över och endast ca 20 ex inom 5 m2 fanns kvar (CrA).
Trolander tänkte sig att doftkörveln kunde vara hemtagen från Polen av någon av godsets innehavare, ´som i 3 generationer åtföljt våra konungar Karl X Gustaf, Karl XI och Karl XII i fält´. Det är känt att arten har odlats som trädgårdsväxt (som namnet anger är den aromatisk), men den har också kommit in med östeuropeisk spannmål.
Funnen i 2 rutor; känd sedan tidigare från 1 av dessa. – Inkommen eller förvildad; bofast.