toppdån
Galeopsis bifida
Mer information om arten

Toppdån växer på torr till något fuktig, kväverik, öppen jord. Vanligast är växten på kulturmark: i åkerkanter, kring gödselstäder, ladugårdar och uthus, på trampade ställen i betesmarker och på skräpmark. Naturliga förekomster har den i gles skog, t.ex. på hällar, i branter och gläntor. Den ingår i markens fröbank och kan bilda massförekomst på hyggen och brandfält. Arten är också vanlig på steniga eller grusiga, tånggödslade havsstränder samt på driftvallar, både vid havet och vid sötvatten.
Funnen i 1395 rutor; tidigare uppgifter från 137 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.

Toppdån × hampdån Galeopsis bifida × speciosa

Rühling (1997) publicerade ett belägg av denna hybrid från Oskarshamn Oskarshamn Havslätt 1910 (G. Linderoth i OHN). Belägget är dock toppdån (ombestämt av ThK 2001), och hybriden är över huvud taget inte känd (jämför Stace 1975).

Första fynd

Tidigast noterad av A. F. Holmgren (ms 1847) från Åtvidaberg Gärdserum Bodsgård i bergsskrevor. – Först publicerad av Westerlund (1852b, under namnet G. Tetrahit * bifida) från åkrar vid Kalmar Kalmar.

Variation

Blommorna är antingen gulvita eller blekrosa med en smal gulvit bård.