I nutid är revsvalting inom Småland känd från tolv platser vid sjön Vindommen (i Valdemarsvik Tryserum, Västervik Ukna och Åtvidaberg Hannäs) och tre vid den angränsande Fullbosjön (i Ukna), men äldre uppgifter finns även från Grävsjön i Tryserum (numera utdikad, Danielsson 1980; ej att förväxla med Grävsjön i Hannäs) och Åtvidaberg Gärdserum. I Sverige finns revsvalting i övrigt bara i sydvästra Blekinge och i sjön Anten i Västergötland. Den totala utbredningen är dåligt känd men arten tycks vara begränsad till västra Europa (norrut till västra Norge) och norra Afrika. Arten växer i näringsrika sjöar, helst på leriga mineralstränder med viss inblandning av organiskt material. Dess biologi är dåligt känd – exempelvis är det inte känt hur djupt den går. Troligen är den gynnad av bete. Arten bör sökas under somrar med extremt lågt vatten; på vissa lokaler blommar den ej eller mycket dåligt vid normalt vattenstånd (Hasselrot 1955).
Första fynd
Utbredning
Funnen i 5 rutor; tidigare uppgifter från 4 rutor. – Ursprunglig.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Valdemarsvik Tryserum Grävsjön (E. Liljenstolpe enligt Ekstrand 1866); Vindommen vid Lågvik (7G8h 2349), sjöstrand, 1995 (StK), 7 ex 1997 (Andersson & Antonsson 1997); V om Nämndemansgården (7G9h 1607), sjöstrand, 10 ex 1997 (Andersson & Antonsson 1997), 2004 (StK); Skrickerums badplats 200 m SV Åläng (7G9h 1704), 2 ex 1982 (FL MgL, belägg i Norrk), 100 ex 1995 (Andersson & Antonsson 1997), lokalen nästan helt söndertrampad av kreatur 2004 (StK); 800 m SV Stenhagen (7G9h 0130) 1991 (BtE), 4 ex 1995 (Andersson & Antonsson 1997); 650 m SSV Sävsjötorp (7G9h 0113), 15 ex 1982 (FL MgL) = 1100 m V Skårsjö 1982 (EG, belägg i Norrk), ej sedd 1995 (Andersson & Antonsson 1997); 500 m V Sävsjötorp (7G9h 0716), obetad sjöstrand 1995 (StK), 1 ex 1997 (Andersson & Antonsson 1997); 400 m S Öjelsbo (7G8h 2844), sjöstrand, 1995 (StK), ca 10 ex 1997 (Andersson & Antonsson 1997).
Västervik Ukna 1861 (Erh. Fries i S); Fullbosjön vid Fuld, längs 50–100 m vid badstället, ´uppskattningsvis ett 1000-tal ex´, 1949 (Stenar ms, belägg i S); 100 m VSV Fuld (7G8g 2235), sumpigt dike vid stranden, 1979 (TH ThK BD), ett 30-tal ex längs 30 m 1994 (BtE); bukten 100 m O Fuld (7G8g 2337), svagt lerig, lite sumpig strand, 1990 (BD, belägg i Vvik); Fullbosjön vid Högtomta 1873 (E. Egerström i UPS); mellan Lindersvik och Sjövik, sparsamt, 1949 (Stenar ms); Sjövik, sparsamt, 1949 (Stenar ms, belägg i S); Fullbosjöns NO-hörn vid kanalmynningen (7G8g 2443), lerig sandstrand, 1987 (IH, belägg i Vvik, !R. Lindblad och B. Ståhl 1990), 1991 (BD), ett 30-tal ex längs 50 m 1994 (BtE); Vindommen 300 m N Hagalund (7G8i 0701), strand, 1991 (BtE, !B Ståhl); 100 m NO Storängskullen (7G9g 0340), lerig mineralstrand, riklig 1987 (BD IH); 400 m O Äpperum, viken mellan sommarstugorna och udden (7G8h 3117), stenig lerstrand, 1991 (BD, belägg i Vvik).
Åtvidaberg Gärdserum se primäruppgifter. Hannäs Vindommens nordvästra vik, se primäruppgifter; 150 m NV Anneberg (7G9g 0616), lerig sjöstrand, 1987 (BD); Hästnäsudden (7G9g 0431), lerig strand, 1987 (BD IH).
Osäker arttillhörighet.
Växjö Växjö Helgasjöns strand mitt emot Evedal 1934 (F. W. Sjöström enligt Hemberg m.fl. 1939 under namnet Alisma ranunculoides); enligt Trolander (1935) växte den i ett enda ex på Helgasjöns östra strand. Detta förevisades av A. S. Trolander vid ett möte i Kronobergs läns naturvetenskapliga förening den 24 november 1934 men har sedan förkommit. – Kanske var det en tillfällig förekomst.