Småsileshår växer på våt, naken torv och humusbemängd sand. Där den uppträder tillsammans med rundsileshår D. rotundifolia föredrar den tydligt våtare ställen. På myrarna växer den i de våtaste höljorna, på lösbottnar eller i övergången mellan mjukmattor och lösbottnar. Den är liksom storsileshår D. anglica vanlig i de sankaste partierna av gölarnas gungflyn. Vidare påträffas den ofta på flacka sjöstränder, där den växer på våt, finkornig mineraljord med stark inblandning av humus eller dy, ibland i sällskap med brunag Rhynchospora fusca, sjötåtel Deschampsia setacea och strandlummer Lycopodiella inundata. I västra Småland kan man finna småsileshår i svackor i fukthedar med t.ex. blåtåtel Molinia caerulea, pors Myrica gale, klockljung Erica tetralix, ängsvädd Succisa pratensis och klockgentiana Gentiana pneumonanthe. Arten kan också påträffas i starkt översilade, våta kärr, och då även i rikare miljöer. Den uppträder bara i undantagsfall i fuktiga grustag men däremot ofta i torvtäkter.
Funnen i 771 rutor; tidigare uppgifter från 395 rutor. Vanlig i västra Smålands södra och mellersta delar, ganska sällsynt i nordligaste Jönköpings län och i sydöstra Kalmar län, i övrigt ganska vanlig. – Ursprunglig.