Smålands flora - hjulmöja

hjulmöja

Ranunculus circinatus

Hjulbladsmöja

Hjulmöja växer i Småland på grunt vatten i skyddade havsvikar, i regel på mjukbottnar. Den blommar sällan och sprider sig troligen mest vegetativt.

Hjulmöjan är sedan gammalt känd från sötvatten i södra och mellersta Sveriges kalktrakter; i Östersjön har arten tidigare varit sällsynt, men där tycks den ha ökat under 1900-talet, troligen på grund av ökad näringsrikedom i vattnet (Jonsell 2001, Rydberg & Wanntorp 2001).

Första fynd

Först insamlad i Västervik Gamleby 1906 av Carl Pleijel (belägg i S under namnet Myriophyllum alterniflorum [kransslinga], ombestämning anonym). – Först publicerad av Hultén (1950) som en kartprick, baserad på följande belägg: Västervik Västervik Ekevik vid Segersgärde (Gamlebyviken) 1939 (E. Almquist i S); hos Almquist (ms 1975) anges att den var riklig men icke blommande. I Gamlebyviken (utan närmare specifikation) sågs den även ca 1945 (B. Westberg enligt Danielsson ms), men senare har den inte observerats där. – Beträffande tidigare, osäkra uppgifter, se nedan!

Utbredning

Funnen i 4 rutor; tidigare uppgifter från 2 rutor. Mycket sällsynt, endast känd från norra Kalmar län. – Spontan, men troligen invandrad under 1900-talet.

Lokaler

Samtliga lokaler.
Torsås Söderåkra viken på Örarevets insida (4G1e 3200), grunt brackvatten, lösdrivande bland axslinga M. spicatum, enstaka 2000 (ÅW, belägg i S).
Valdemarsvik Tryserum Kattedal vid bryggorna (7H9a 1506 och 1604), näringsrik havsvik resp. havsstrand, 1994 (StK), 2000 (StK m.fl). Östra Ed Härvik (7H7a 0608), näringsrik havsvik, 1983 (StK, belägg i Vvik, !ThK); 300 m NNV Källvik (7H6a 3610), havsvik, 1986 (StK).
Västervik Gamleby se primäruppgifter. Västervik se primäruppgifter.

Osäkra uppgifter.
Westerlund (1852a) nämnde arten, under namnet Batrachium circinatum, från ´Calmartrakten´, men uppgiften får anses dementerad, då arten inte togs med i den senare samma år utkomna Kalmarfloran (Westerlund 1852b). Sjöstrand (1863) angav ´insjöar etc. flerstädes´ i Kalmar läns fastlandsdel, men Scheutz (1871) betvivlade uppgiften: ´har jag aldrig sett i Smål. och känner intet växtställe inom provinsen för den´, vilket också får tas som en dementi av hans egen uppgift om spridd förekomst i östra och mellersta Småland (Scheutz 1857). – Följande uppgifter får lämnas därhän i brist på belägg; troligen beror de på felbestämningar: Eksjö Eksjö i ån (J. L. Danielsson ms 1843). Jönköping Gränna 1890-talet (F. Hagström enligt Lundequist 1929). Vimmerby Vimmerby 1857–58 (Rosin ms 1859). – Växjö Växjö Evedal, sjö, 1928 (S. Carlsson i OHN, !ThK); troligen feletiketterng, eftersom växten varken förr eller senare setts i inlandet.