Libbsticka kommer från sydvästra Asien och har odlats i Sverige åtminstone sedan slutet av 1600-talet (Hylander 1971), först som läkeväxt, senare som köksväxt. Den saknades inte i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Ligusticum vulgare, på svenska libbesticka). Scheutz (1864) upptog växten bland de i Småland allmänt odlade (men uppfattade den inte som nämnvärt förvildad). I vår tid ser man den – förutom i odling – på ödetorp och i övergivna trädgårdar, där den kan stå kvar länge. Den påträffas dessutom i gårdskanter, på utkast och jordhögar och någon gång på vägrenar eller i gräsmark nära bebyggelse. På lokalerna finns det i regel bara enstaka plantor; arten har ingen förmåga till vegetativ spridning och den förökar sig sällan med frö. En lokal med riklig förekomst sedan åtminstone 10 år är dock Västervik Törnsfall Nyhult (7G2h 3003), ödetorp, 2006 (RK).
Funnen i 129 rutor; tidigare uppgifter från 64 rutor. Sällsynt men ganska jämnt spridd (dock saknas aktuella fynd i sydväst). – Kvarstående, utkommen eller svagt förvildad; knappast verkligt bofast.