mjölke
Chamaenerion angustifolium
Mer information om arten

Chamaenerion angustifolium; mjölkört
Mjölke trivs på frisk eller torr, förnarik, ofta grusig eller sandig mark. Arten växer i bergbranter, skogar (vid dålig ljustillgång dock bara som undertryckta, föga påfallande skott), på vägkanter, järnvägsbankar, utfyllnader och tippar samt i grustag. Den bildar särskilt kraftiga och rikt blommande bestånd i fullt ljus och vid god tillgång på kväve. Den kan därför bli helt dominerande på brandfält och några år gamla kalhyggen. Den förekommer även på steniga och sandiga havsstränder.

Mjölken har sedan gammalt ansetts begärlig för hjortdjur. Modéer (1767) skrev exempelvis att den ´säges vara en läcker spis för Älgar´. Under 1990-talet gick rådjuren så hårt åt växten att de blommande bestånden på vissa platser minskade starkt; de återhämtade sig senare när rådjursstammen åter gått ner.

Första fynd

Linné rapporterade denna art under beteckningen Epilobium latif. [latifolium] 1741 från Oskarshamn Misterhult Blå Jungfrun (Linné 1745b). – En ännu tidigare uppgift från Småland (men utan lokal) i en handskrift av Linné (ms 1728) under namnet Chamaenerii variæ species gäller hela släktet och kan inte tas som första uppgift för just denna art.

Bygdenamn och bruk

I västra hälften av Småland användes mycket ofta det nuvarande namnet mjölke; andra namn med samma innebörd (växten ansågs öka mjölkproduktionen) var ållamjölke (nordöstra Småland), åmjölke (östra Kronobergs och mellersta Kalmar län), mjölkålla (Hult, Locknevi), mjölkgräs (Dalhem) samt rå(g)mjölk(e) (Karlslunda, Vena, Pelarne); däremot torde svinmjölke (Linderås) vara ett nedsättande namn. Namn på ”ollon” (ålla- eller ålnamärke, ållonmärke, ållonmark) var vanliga i hela landskapet; hos Linné 1745a heter växten ållenmärcke; hos E. Fries 1810 ollonmärke). I nordöstra Småland användes namnen ållamjölke, ållonmjölke och åmjölke. Många andra namn var i bruk: bondpigor (Linderås), rödrock (Gränna, Vireda), brudbloss (Långaryd, Torsås), brudpiska (Blackstad); rallareros (Långaryd, Virserum, Hallingeberg, Odensvi), rallarkärlek (Hallingeberg); kroppen (Döderhult; Sjögren 1947); kovall (Hemmesjö; J. Christoffersson ms 1993b); vargmjölk (Halltorp, Voxtorp; Modéer 1767); stutafes (Mistelås; på grund av de kringflygande fröna; ”stut” = ungtjur); sandgropeblommor (Misterhult). Det sist nämnda namnet liksom de från Vena, Locknevi, Blackstad, Hallingeberg, Odensvi och Pelarne från Bruce (ms 2), övriga om inget annat anges från Vide (1966).

Variation

Någon gång ses mjölken med vita blommor, mer sällan med skära. Den sällsyntaste varianten har vita kronblad men rött foder.

Utbredning

Funnen i 1416 rutor; tidigare uppgifter från 303 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.