hedblomster
Helichrysum arenarium
Hedblomster föredrar närings- och kalkfattig, torr sandmark och växer där främst på fläckar utan eller med sparsam annan vegetation. Liksom många andra arter med dessa anspråk uppträder den ibland i starkt kulturpräglad omgivning, t.ex. på vägkanter och banvallar. Arten är i Sverige sydlig med huvudförekomsterna i Skånes låglänta delar. Den odlas ibland som eternell, i Småland redan i början av 1800-talet (under namnet Evighets blomster i Fryele Näsbyholm, Forsander ms 1809c, ms 1810b).
På några av de småländska lokalerna, där biotopen är mager gräshed på backar eller i fornminnesområden, kan arten ha funnits mycket länge (Emmaboda Emmaboda, Gislaved Villstad, Hylte Långaryd, Ljungby Kånna). Där den växer i vägkanter eller på banvallar är den däremot säkert inkommen i sen tid (Alvesta Alvesta, Emmaboda Algutsboda, Markaryd Markaryd, Växjö Växjö), och i ett par fall har den varit förvildad (Oskarshamn Oskarshamn, Värnamo Fryele). I övriga fall går dess status inte att bedöma.
I Småland är hedblomstret nu försvunnet från alla mera naturliga lokaler utom från den i Gislaved Villstad Smålandsstenar, som samtidigt är en av artens nordligaste. Denna förekomst är därför skyddsvärd, även därför att växtplatsen utgörs av ett mycket känt fornminnesområde. Likväl kan man hysa tvivel om arten kan vara så gammal på platsen; den blev känd därifrån först 1988. Detsamma gäller den andra ´fornminnesförekomsten´ i Ljungby Kånna, varifrån hedblomstret blev omskrivet först på 1960-talet.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 17 rutor. Mycket sällsynt. – På några platser kanske en gammal bofast kulturföljeslagare, i andra fall inkommen i sen tid eller förvildad och då i regel tillfällig.
Hedblomster är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i de tre stora Smålandslänen.
På några av de småländska lokalerna, där biotopen är mager gräshed på backar eller i fornminnesområden, kan arten ha funnits mycket länge (Emmaboda Emmaboda, Gislaved Villstad, Hylte Långaryd, Ljungby Kånna). Där den växer i vägkanter eller på banvallar är den däremot säkert inkommen i sen tid (Alvesta Alvesta, Emmaboda Algutsboda, Markaryd Markaryd, Växjö Växjö), och i ett par fall har den varit förvildad (Oskarshamn Oskarshamn, Värnamo Fryele). I övriga fall går dess status inte att bedöma.
I Småland är hedblomstret nu försvunnet från alla mera naturliga lokaler utom från den i Gislaved Villstad Smålandsstenar, som samtidigt är en av artens nordligaste. Denna förekomst är därför skyddsvärd, även därför att växtplatsen utgörs av ett mycket känt fornminnesområde. Likväl kan man hysa tvivel om arten kan vara så gammal på platsen; den blev känd därifrån först 1988. Detsamma gäller den andra ´fornminnesförekomsten´ i Ljungby Kånna, varifrån hedblomstret blev omskrivet först på 1960-talet.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 17 rutor. Mycket sällsynt. – På några platser kanske en gammal bofast kulturföljeslagare, i andra fall inkommen i sen tid eller förvildad och då i regel tillfällig.
Hedblomster är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i de tre stora Smålandslänen.
Första fynd
Först uppgiven från Värnamo Fryele Näsbyholm av Forsander (ms 1816, under namnet Gnaphalium arenarium) som ´initio satus, sponte nunc crescit in horto Näsbyholm´ [från början sådd, växer numera spontant i Näsbyholms trädgård]. – Först publicerad av Hartman (1861) från Emmaboda Emmaboda ´Vissefjerda söd. om Emmeboda´ baserat på ett fynd av N. J. Scheutz, för vilket det finns ett belägg från 1859 i UPS: ´Emmaboda i Wissefjerda sn, på en grusbacke ej långt från vägen´.
Lokaler
Samtliga lokaler. Alvesta Alvesta 200 m S Sjögårdslund (5E1e 1427), banvall, två bestånd, 1990 (ÅW, belägg i OHN); 43 ex 1994, 52 ex 1995 (ÅW). Eksjö Hult ´Mageråsen Bruzaholm ägor´ 1847 (Brogren ms 1848). Emmaboda Algutsboda Moshult station 400 m OSO till SO punkt 135,78, N om spåret (4F6f 0618), f.d. bangård, 1986 (ThK, belägg i S); 200 ex 1995, förekomsten snart därefter förstörd genom vägbygge. Emmaboda se primäruppgifter. Vissefjärda Gustavsbygd 1923 (N. Blomgren i LD). Gislaved Villstad 500 m NO Hörsjön (5D8b 0911), torr gräshed på fornminnesområde, 1988 (MK EtN LP LtS NT), 300 ex 2005 (KJ). Hylte Långaryd Landeryd, sandhed, 1935 (M. Molander i GB). Högsby Högsby 1900 (K. Holm i LD). Kalmar Karlslunda Hundshyltan 1890 (A. Andersson i OHN). Ljungby Kånna vägskälet till Bäck (I. Christoffersson ms 1969b) = V om vägskälet 150 m N Lunnarp, granplanterat sandfält, försvunnen redan 1962 (JC). Markaryd Markaryd 450 m NO Marielund (4D1c 4744), grusig vägkant, 1985 (TH), ej sedd 1995, 1997, 1999 eller 2001 (C. Gustafsson). Mönsterås Mönsterås 1907 (S. Johansson i OHN). Ålem Timmernabben 1946 (anonym [troligen Å. Domeij] i OHN; Domeij 1948). Nybro Oskar 1876 (F. Linderoth i LD); Grangölsmåla (C. Areskog enligt Sterner ms 1). Nässjö Nässjö 1 km S om Nässjö, hedbacke, 1928 (A. Granberg i OHN). Oskarshamn Oskarshamn Runvägen (6G0h 0347), grusig gångbanekant, 1997 (ÅR, belägg i OHN, !ThK 2001), 0,5 m2 1997 och 1998, 0,3 m2 2004, borta efter asfaltering 2005 (allt ÅR); Östersjövägen (5G9i 2706), grusig cykelbanekant, troligen förvildad, 1992 (ÅR, belägg i LD, !ThK), ett 10-tal ex 1994 och 1995, 1 ex 1996 (DH), senare ej funnen (ÅR). Tingsryd Almundsryd mellan Kompersmåla och Midingsbråte 1896 (K. B. Nordström i GB). Linneryd Flåboda (E. Hemberg enligt Brundin ms 1926). Torsås Gullabo Kyrkebo (C. A. Andersson enligt Sterner ms 1). Söderåkra Ragnabo (C. A. Andersson enligt Sterner ms 1). Värnamo Fryele se primäruppgifter. Växjö Växjö 50 m V Arabygatan 43 (5E1h 2026), skräpmark på industriområde, 1983 (CM), borta 1998 (YJ). Östra Torsås 1897 (F. Wernstedt i OHN).
Osäkra uppgifter. Hultsfred Mörlunda 1915 (A. Rothstein i Emdal); uppgiften är försedd med frågetecken. Kalmar Kalmar Tallhagen 1890 (G. von Heideken i Klm); ej originaletikett, kan vara oriktigt. Kalmar, sandhed, 1929 (S.-E. Ekerot i OHN); belägget kan vara taget på Öland.
Osäkra uppgifter. Hultsfred Mörlunda 1915 (A. Rothstein i Emdal); uppgiften är försedd med frågetecken. Kalmar Kalmar Tallhagen 1890 (G. von Heideken i Klm); ej originaletikett, kan vara oriktigt. Kalmar, sandhed, 1929 (S.-E. Ekerot i OHN); belägget kan vara taget på Öland.