vattenklöver
Menyanthes trifoliata
Vattenklöver är beståndsbildande på grunt vatten i sjöar och längs vattendrag samt i blöta, genomsilade kärr, t.ex. vid skogsbäckar. Arten kan växa såväl i kalkrik som mycket kalkfattig miljö. Vid tjärnar och myrgölar bidrar den genom sina vågräta, luftfyllda jordstammar till att bilda gungflyn tillsammans med framför allt kråkklöver Comarum palustre och missne Calla palustris. Vattenklöver tillhör framför allt naturbiotoperna men kan även uppträda i diken, torvgravar och dammar.
Funnen i 1351 rutor; tidigare uppgifter från 344 rutor. Mycket vanlig i nästan hela Småland; ovanlig endast i själva kustbandet och i skärgården. – Ursprunglig.
Funnen i 1351 rutor; tidigare uppgifter från 344 rutor. Mycket vanlig i nästan hela Småland; ovanlig endast i själva kustbandet och i skärgården. – Ursprunglig.
Första fynd
Vattenklöver angavs först från Tranås Säby Säthälla 1741: ´Menyanthes stod i full blomma i kärren. Dess kronor voro innantill helt artigt ludne …´ (Linné 1745b). – Vattenklöver växer ännu i dag i kärr utefter vägen vid Säthälla (JJ).
Bygdenamn och bruk
bläcken (Linné 1755 och Scheutz ms), bläckeblad (E. Fries ms 1810a; ”bläck” = storbladig växt); lyckoblad (på grund av de tredelade bladen, ett vanligt namn i västra Småland, bl.a. hos E. Fries ms 1810c), trebläck (Alseda), tretryta (Åsenhöga), väppling (Tofteryd); bockablad, getames (i sydväst, grundar sig på missuppfattningen att bladen bara äts av getter); bäckablad (Långaryd), bäckablomma (Göteryd). – Då inget annat sägs finns namnen hos Vide 1966.