Rysk blåstjärna är ursprunglig i östra Europa inklusive södra Ryssland samt i Mindre Asien och norra Iran. Den har odlats som prydnadsväxt sedan slutet av 1800-talet, särskilt i gräsmattor; det första omnämnandet från Småland finns hos Arnell (1915) och gäller observationer under 1880-talet. Arten är numera rikligt spridd i samhällen och på gårdar, i gräsmattor, häckar och slänter. Den sprider sig lätt vidare med frön och utkast och bildar ibland stora bestånd i snår, lövdungar och något fuktig betesmark.
Arten har liksom flera andra lökväxter ökat betydligt under senare delen av 1900-talet.
Första fynd
Variation
Utbredning
Funnen i 527 rutor; tidigare uppgifter från 6 rutor. I stort sett ganska vanlig i sydost och ganska sällsynt i nordväst, men med stora lokala variationer. – Förvildad; bofast.
Lokaler
Tidigare uppgifter om förvildning.
Kalmar Kalmar Krusenstjernas trädgård, förvildad, 1971 (H. G. Bruun i UME); Stadsvallen, förvildad, 1971 (H. G. Bruun i UME). Kläckeberga Vesslö, förvildad i trädgård, 1971 (H. G. Bruun i UME).
Valdemarsvik Tryserum se primäruppgifter.
Västervik Gladhammar Valstad, vid bäck, riklig 1968 (E. Almquist ms 1975). Västrum Helgerum, spridd 1968 (E. Almquist ms 1975).
Älmhult Stenbrohult V om kyrkogården, betesmark, ganska riklig 1971 (S. G. Nilsson & I. Nilsson 2004)
