Scirpus acicularis
Nålsäv växer vid vegetationsfattiga, sandiga till leriga stränder av sjöar och, mera sällan, åar. Den uppträder från strax ovanför vattenlinjen ner till ett par meters djup. Den blommar rikligt vid blottläggning men mycket sparsamt nere i vattnet. Även där kan den emellertid genom vegetativ förökning bilda täta mattor. Någon gång påträffas den på driftvallar eller i dammar och diken. Nålsäven gynnas av bete, som håller strandzonen öppen; den kan även dra nytta av förhållandena i korttidsreglerade vattenmagasin. – Säkra uppgifter från brackvatten saknas från Småland (men jämför under Osäkra uppgifter).
Första fynd
Utbredning
Funnen i 295 rutor; tidigare uppgifter från 147 rutor. I stort ganska sällsynt, men ganska vanlig i delar av sydvästra och nordöstra Småland och mycket sällsynt (ej funnen i nutid) i sydost. – Ursprunglig.
Lokaler
Sydöstliga fynd.
Högsby Högsby Lilla Sinnern vid Basthult 1924 (N. Blomgren i LD).
Kalmar Hagby Slät (= Loverslund) 1922 (N. Blomgren i LD). Hossmo Lilla Binga, holme vid åmynningen, 1923 (N. Blomgren i LD). Ljungby Ljungbyholm vid ån, 1888 (C. M. Rydén i LD).
Mönsterås Fliseryd Emåns strand vid Läggevi 1921 (O. Köhler i LD OHN S UME och UPS).
Oskarshamn Döderhult Emåns strand vid Em 1928 (R. Sterner i S).
Osäkra uppgifter.
Följande uppgifter från brackvatten baseras troligen på dvärgsäv E. parvula, som aldrig uppgavs av respektive sagesmän och troligen var obekant för dem. Kalmar Kalmar allmän (Westerlund 1852b); nära havsstranden bortom slottet (Sjöstrand ms 1831); Svinö, Tallhagen och Jutnabben (K. Bergström ms 1981). Torsås Söderåkra Gummebo 1940-talet (Nyström ms); osäker då lämplig biotop saknas. Söderåkra Skäppevik 1940-talet (Nyström ms). Västervik Gladhammar Verkebäck 1951 (Stenar ms). Västrum Grönö 1949; Gutan 1951; Horns udde 1948; Marsö 1949, Skaftet 1949 (samtliga Stenar ms). Stenar (ms) återgav också ett fynd vid Skaftet 1875 C. Lindman, baserat på ett belägg i S, men belägget är E. parvula (ombestämt av ThK 1985).
