Smålands flora - krikon × slån

krikon × slån

Prunus domestica subsp. insititia × spinosa

Hybriden mellan krikon och slån är troligen ganska vanlig men är svår att känna igen eftersom båda föräldrarna varierar starkt. ´En ‘intermediär’ form kan vara en högvuxen, svagt beväpnad, storbladig och storfruktig form av P. spinosa, en buskformig, småbladig och småfruktig typ av P. Insititia eller slutligen en hybrid´ (Weimarck 1943 sidan 394). Hybriden kan dock identifieras på att dess pollen är dåligt utvecklat, att längden av bladens klyvöppningar är intermediär, och att kromosomtalet ligger mellan föräldrarnas. Weimarck (1943) angav hybriden från ett 40-tal lokaler från Skåne till Uppland efter undersökning av dessa karaktärer.

Första fynd

Först samlad av O. Köhler i Oskarshamn Oskarshamn 1905 och 1910 under namnen P. spinosa var. coaetanea respektive P. spinosa f. Beläggen, i S, bestämdes 1943 av H. Weimarck till denna hybrid. Den publicerades först av Weimarck (1943) under namnet P. insititia × spinosa, varvid även belägg från Västervik Gladhammar och Älmhult Stenbrohult citerades (se lokalförteckningen). En tidigare litteraturuppgift grundas åtminstone till övervägande del på felbestämt material (se Felaktiga och osäkra uppgifter).

Utbredning

Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 3 rutor. – Tillfällig.

Lokaler

Oskarshamn Oskarshamn se primäruppgifter.
Västervik Gladhammar Kilmare 1920 (C. E. Gustafsson i LD).
Älmhult Stenbrohult Sånnaböke 1929 (N. Johnsson i S). (Båda de sistnämnda beläggen under namnet P. spinosa var. coaetanea, ombestämda av H. Weimarck 1943.)

Felaktiga och osäkra uppgifter.
Johnsson (1929) skrev i en uppsats om floran i Älmhult Stenbrohult: ´Enligt min mening finnes mellan spinosa, domestica och insititia alla de tre möjliga hybridkombinationerna. Den som P. spinosa v. coaetanea betecknade formen torde vara innesluten i hybriden insititia × spinosa. Denna, vars frukt har form och utseende av små krikon, har av befolkningen givits ett särskilt namn, ‘tersen’ (med tonvikt som på krikon)´. Sernander (1940) instämde i tolkningen av terson som hybriden krikon × slån, och denna uppfattning har i sen tid förts vidare i Krok & Almquist (1984, 1994). Dock visade Weimarck (1942) med cytologiska studier på skånskt material att detta var oriktigt – terson är en form av krikon och inte någon hybrid mellan krikon och slån.

Belägg som N. Johnsson samlat och bestämt till krikon × slån finns från tre småländska lokaler: Älmhult Stenbrohult Sånnaböke 1914 (S och UPS); Råshult 1927 (UPS); Äskya 1929 (S), 1930 (GB) och 1931 (S). Älmhult 1930 (GB LD och UPS). Beläggen i LD och S ombestämdes 1942 resp. 1943 av Weimarck till krikon (han studerade inte materialet i GB och UPS). – Ett annat belägg från Stenbrohult Sånnaböke var däremot hybriden (se lokalförteckningen).

Från inventeringen finns följande fem uppgifter om krikon × slån. Eftersom inga mikroskopiska undersökningar gjorts måste de betecknas som osäkra. Högsby Långemåla Hultsnäs 300 m SSO vägskälet i byn (5G5d 1310), snår intill stora berghällar, 1988, 1992 (JC, belägg hos finnaren). Oskarshamn Döderhult Nötö (5G7i 1513), slånsnår; Stridsholm (5G7h 2047), slånsnår, båda 1985 (ÅR). Misterhult Mörtfors (6G5i 2700), torrbacke, 1992 (ÅR, belägg i LD). Tingsryd Almundsryd Fridafors 300 m N vägskäl Farabol - Dalanshult - Fridafors - Slattemåla, V vägen (4E0f 4043), vägkant, 1986 (SK, belägg i OHN).