Bergeniorna, som härstammar från Centralasiens berg, odlas till prydnad. Det är förnöjsamma växter, som klarar sig med mycket lite jord och vatten, och de planteras därför gärna i klippskrevor och stengärden. Bergenior står ofta kvar vid gamla husgrunder och i trädgårdskanter och de ses ej sällan på trädgårdsutkast. Någon gång kan de påträffas förvildade på vägkanter eller hällar helt nära bebyggelse.
Oftast rapporterad är bergenia Bergenia crassifolia (63 rutor), medan hjärtbergenia B. cordifolia har noterats i 18 rutor. Obestämda bergenior har noterats från ytterligare 18 rutor. Arterna förefaller dock oskarpt avgränsade, möjligen på grund av att mycket som odlas och förvildas är hybrider. De artnamn som åsatts under inventeringen kan inte anses vara helt säkra, och släktet redovisas därför här kollektivt.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 93 regellöst fördelade rutor; inga tidigare uppgifter. Sällsynt. – Kvarstående eller tillfälligt förvildad.