krikon/plommon
Prunus domestica
Mer information om arten

Denna art har uppstått i kultur genom korsning mellan körsbärsplommon P. cerasifera och slån P. spinosa, antagligen i Mindre Asien eller Kaukasus redan ett par tusen år före vår tideräknings början. I Sverige har den sannolikt odlats sedan medeltiden. I prästgårdens trädgård i Älmhult Stenbrohult fanns givetvis såväl krikon (tyska slåen, Prunus sylvestris, praecox, altior) som plommon, både röda och gula (´bruna plomon´ respektive ´hwita plomon´, Prunus sativa vulgaris och Prunus fructu maximo, rotundo, flavo et dulci; Linné ms 1732).

Kvarstående snår har ofta dålig eller utebliven fruktsättning, vilket försvårar en säker identifikation. Informationen om underarterna nedan lämnas med reservation för att mellanformer kan ha klassificerats olika av olika inventerare (i nordost har man i regel inte skilt ut underarterna). I vissa områden kan dessutom kvarstående bestånd av arten ha förbigåtts.

Variation

Arten brukar i nordiska floror uppdelas i plommon ssp. domestica och krikon ssp. insititia. Krikon känner man igen på att de har tornar, att ett- och tvååriga skott är sammetshåriga, att kronbladen är rent vita och att frukterna är små, runda och syrliga. Plommon saknar tornar, har kala skott, kronblad med svagt grön ton och stora, något avlånga, söta frukter. Gränsen mellan plommon och krikon är dock inte alls klar. Mellanformer är vanliga och i andra sammanhang grupperas artens många sorter på annat sätt, ofta i fyra sortgrupper eller underarter (intermediärer fördelas på rundplommon ssp. italica och mirabell ssp. syriaca; Aldén m.fl. 1998), ibland ännu fler (Jäger & Werner 2002, Scholz & Scholz 1995). – Till mellanformerna hör t.ex. ”gult äggplommon”, en sort som var allmänt odlad på 1800-talet och fortfarande ofta påträffas i gamla trädgårdar.

Utbredning

Funnen i 864 rutor; tidigare uppgifter från 85 rutor. Ojämnt spridd. Ganska vanlig i de flesta trakter men sällsynt i nordvästra Småland.

karta