Trampgröe växer på något fuktig, trampad eller nött mark, vanligen i lätt skugga av ädla lövträd och gynnad av deras fallförna. Man finner den särskilt på kostigar i beteshagar, i alléer och på beskuggade gårdsplaner. Artens förekomst i den svenska floran uppdagades ganska sent (Nannfeldt 1935), och dess stora utbredning i Småland blev känd först vid inventeringen.

Kännetecken.
Under blomningen är trampgröe lätt att urskilja från släktingen vitgröe Poa annua genom att småaxen sitter gyttrade i spetsen av vippgrenarna. Vidare utgår det alltid bara en gren från varje nod i vippan (ofta två hos vitgröe), ståndarknapparna är långa, och växten bildar mattor genom liggande skott som rotar sig (en vitgröetuva är alltid rotad bara i centrum). Blomningsperioden är dock kort och infaller under försommaren; under resten av året är trampgröet mycket anonymt. – Sent blommande ´trampgröe´ visar sig i regel vara hybriden med vitgröe; hybriden har en mera utsträckt blomningstid.