Häckvicker hör hemma på mullrik, frisk, helst näringsrik jord. Den växer gärna i skugga eller halvskugga i ängsartad löv- eller lövblandskog, gamla lövängar, dungar och bryn, gärna i anslutning till rikare bergarter. Ännu vanligare och mera vittspridd är den dock på starkare kulturpräglad mark, där den också kan växa på torrare underlag – t.ex. i snår, häckar och gårdskanter samt på åkerrenar, vägrenar och skräpmark. Förr kunde man också se den i åkrar. I landskapets magrare delar saknas häckvicker i naturlig vegetation. Den blir i sådana trakter en god indikator på tidigare bebyggelse, eftersom den kan finnas kvar på t.ex. gamla torpplatser, odlingsrösen och liknande långt efter det att skogen slutit sig .
Intrycken från fältarbetet är att bestånd med breda småblad är vanligare än sådana med smala. Kanske är alltså sydlig häckvicker den vanligaste underarten i Småland. Att dess lista på belägg nedan är så kort beror nog på att man är flitigast med att samla det som avviker.
Första fynd
Variation
Man urskiljer numera ofta två underarter av häckvicker i Norden. Sydlig häckvicker ssp. sepium är upprätt, har korta, breda småblad (mindre än 2,7 gånger så långa som breda) och purpurröda till lila blommor. Nordlig häckvicker ssp. montana har ett mera klängande växtsätt, långa, smala småblad (minst 3 gånger så långa som breda) och ljust eller smutsigt lilaröda blommor. Underarterna har inte skilts åt under fältarbetet och heller inte i herbarierna.
Häckvicker med gulvita blommor förekommer sällsynt.
Utbredning
Funnen i 1138 rutor; tidigare uppgifter från 284 rutor. Mycket vanlig i nordöstra hälften av Småland, mot sydväst allt sällsyntare; saknas i ett område längst i sydväst. – Ursprunglig (men i stora delar av landskapet endast kulturspridd).
Lokaler
Identifierade belägg av sydlig häckvicker.
Torsås Gullabo 250 m S kyrkan (4G1a 4301), gammal banvall, 1988 (ThK, belägg i S).
Identifierade belägg av nordlig häckvicker.
Jönköping Rogberga Tenhult station 1890 (P. Söderlund i S).
Oskarshamn Oskarshamn 1912 (G. Linderoth i OHN).
Torsås Gullabo 550 m O kyrkan (4G1a 4306), stig i bete; 900 m VNV till V Lars-Månsatorpet (4F0i 4739), kring ödetorp. Torsås Tjärekulla 200 m SSO den norra gården (4G0b 2435), fuktig hagmark. Alla tre 1988 (ThK, belägg hos finnaren).
