Floderus (1931) ansåg att hybriden mellan bindvide och gråvide var mycket vanlig, rentav ´mångenst. allmännare än stamarterna´. Numera accepterar man att de rena arterna varierar starkt och betraktar hybriden som mycket ovanlig (Berg & Christensen i Jonsell 2000); granskade belägg av den i våra offentliga herbarier har i regel bestämts om under 1990-talet. För Smålands del har 20 insamlingar granskats, och av dessa har bara två godkänts som hybrider (se primäruppgifter).
Första fynd
Utbredning
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 2 rutor (se primäruppgifter). – Tillfällig.
Lokaler
Osäkra uppgifter.
Totalt har 25 småländska lokaler för denna hybrid omnämnts i skriftliga källor. Åtta kan dementeras:
Oskarshamn Döderhult Århult (Rühling 1997; belägg i UPS otillräckligt men troligen S. aurita enligt ThK 2001), Misterhult Brudtallsudden (Rühling 1997; belägg i OHN ombestämdes till S. aurita av ThK 2001); Inre Håmmeskär (Sterner 1933; belägg i LD är S. cinerea, bestämt av T. Berg 1995), Oskarshamn Kikebo (Rühling 1997; belägg i OHN är sälg S. caprea, bestämt av ThK 2001) samt Älmhult Stenbrohult Diö, Råshult, Stenbrohult och Taxås (Johnsson 1932; belägg i S och LD är S. cinerea, bestämda av T. Berg 1995). Mot bakgrund av detta måste de återstående 17 betraktas som osäkra; för de flesta saknas belägg.