Låsbräken växer i regel öppet på ganska torr till frisk mark, gärna i backsluttningar, på grusåsar och på moränkullar. De flesta växtplatserna är magra, ogödslade betesmarker, gärna hagmark – en lätt beskuggning tycks vara gynnsam. I lågväxt, örtrik, mager slåttermark kan den förekomma rikligt. Ibland finner man den på åker- eller vägrenar, och den kan komma in på sedan länge igenlagda åkrar på lätt jord. Någon gång kan man också få se den på gamla gårdstun. Påfallande ofta växer låsbräken i mattor av gråfibbla Pilosella officinarum. Arten blir ofta förbisedd, eftersom den är svårupptäckt, oregelbunden i sitt uppträdande och vanligen fåtalig.

Ytterst sällan växer låsbräken i icke kulturbetingade miljöer. Från Småland är sådana kända endast från Jönköping Månsarp Taberg, där den har setts såväl i bergbranter som i lövskog (se nedan). Kanske är arten särskilt förbisedd i sådana miljöer.

På de allra flesta lokaler är låsbräken beroende av att växtplatsen hålls öppen genom slåtter eller bete och inte gödslas. Den har rimligen gått tillbaka under 1900-talet på grund av de naturliga fodermarkernas starka minskning.