drakblomma
Dracocephalum ruyschiana
En annan lokal i samma socken, Vetlanda Upplanda länsmansboställe, upptäcktes av H. Mellin (Scheutz ms). Belägg finns från 1864 (Jonsson i S) och 1867 (N. J. Scheutz i LD) och lokalen publicerades av Hartman (1870). – Drakblomman söktes förgäves 1907 i Vetlanda socken av Lindvall (Sterner ms 1).
Vid Germunderyd i Vetlanda Alseda insamlades drakblomman 1849 (anonym i UPS), 1855 (N. J. Scheutz i UPS), 1862 (P. Theorin & C. von Porat i LD Norrk Oge PerBrahe och S) och 1864 (G. Palm i GB). Lokalen publicerades av Goldkuhl & Westerlund (1851), ´Germansryds egor sparsamt´; den hade visats för dem av skollärare C. A. Hultman. Enligt Wetterling (ms 1868) fanns den mycket sparsamt; han kan ha sett den 1867 eller något år tidigare. – Arten söktes förgäves här 1907 av Lindvall (Sterner ms 1) och under 1970- och 80-talen (RC, ThK).
Från Sävsjö Vrigstad rapporterades drakblomman först av en studerande C. J. Ulfsparre (Hartman 1849). Ett ganska stort antal belägg finns, från 1860 (W. A. G. Wetter i UPS, från Biskopsbo) till 1905 (W. A. G. Wetter i LD) och sedan 1920 (L. M. Neuman i LD, Köpstad, vid den branta sluttningen mot ån; i slåttermark, ´ det mesta afhöstadt [avslaget]´ vid besöket 7 juli). Wetter (ms 1894) beskrev artens förekomst i socknen på följande sätt: ´Öppna ängsbackar, sandåsar och moar i närheten af ån sälls. – Biskopsbo, Köpstad Östreg. och Lassag, Köpstad Östreg. på backsluttningen i den stora åkern ofvanom åbron, Lassag. på moen och på sluttningen mot ån, Biskopsbo på en kulle vid ån midt emot Köpstad samt i östra ängen´. – På en av dessa lokaler (6E2e) återupptäckte Thomas Appelqvist arten 1989. Den växer i öppen, örtrik, ogödslad, betad torräng; endast ett ex sågs. 1994 betesfredades förekomsten med en mindre inhägnad; 1996 hade ett ex tillkommit (EP), som 2002 hade blivit väl så stort som det först upptäckta (EP MgE ThK). År 2005 var det återigen bara en planta. – Frösättningen är dålig (Lindgren 1994).
Drakblommans utbredning sträcker sig från Centralasien till Mellaneuropa med utposter i Sverige och södra Norge. I vårt land växer den oftast i örtrik, ogödslad torräng på lätt jord, gärna på backkrön eller i sydvända sluttningar; lokalerna hyser i regel ett rikt inslag av andra östliga, kalkgynnade arter. Denna typ av ståndort är hävdbetingad, men arten förekommer i landet även på föga kulturpåverkade ståndorter, nämligen i torräng på hällmark (Öland, Gotland) och i bergbranter (Östergötland). – Enligt Sterner (1922) växer arten i sitt huvudsakliga utbredningsområde i skogsstäpp.
Drakblomman är känslig för bete men gynnas av sen slåtter. Enligt Scheutz (1864) växte arten i Småland på ´ängar´, vilket torde ha inneburit slåttermark. Detta stämmer också med första delen av Wetters beskrivning av ståndorten (se ovan). Artens tillbakagång i landskapet beror utan tvivel mest på att ängsmark odlats upp, överförts till betesmark eller vuxit igen. Belysande är en notering av A. Lindegrén på ett herbarieark i S: ´År 1890 var denna växt talrik vid Köpstads ängar i Wrigstads sn och togs då av mig. Utrotad genom kultur troligen 15 år derefter´.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 4 rutor (6 lokaler). Mycket sällsynt. – Troligen en gammal kulturföljeslagare (annars ursprunglig).
Drakblomma betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Vid Germunderyd i Vetlanda Alseda insamlades drakblomman 1849 (anonym i UPS), 1855 (N. J. Scheutz i UPS), 1862 (P. Theorin & C. von Porat i LD Norrk Oge PerBrahe och S) och 1864 (G. Palm i GB). Lokalen publicerades av Goldkuhl & Westerlund (1851), ´Germansryds egor sparsamt´; den hade visats för dem av skollärare C. A. Hultman. Enligt Wetterling (ms 1868) fanns den mycket sparsamt; han kan ha sett den 1867 eller något år tidigare. – Arten söktes förgäves här 1907 av Lindvall (Sterner ms 1) och under 1970- och 80-talen (RC, ThK).
Från Sävsjö Vrigstad rapporterades drakblomman först av en studerande C. J. Ulfsparre (Hartman 1849). Ett ganska stort antal belägg finns, från 1860 (W. A. G. Wetter i UPS, från Biskopsbo) till 1905 (W. A. G. Wetter i LD) och sedan 1920 (L. M. Neuman i LD, Köpstad, vid den branta sluttningen mot ån; i slåttermark, ´ det mesta afhöstadt [avslaget]´ vid besöket 7 juli). Wetter (ms 1894) beskrev artens förekomst i socknen på följande sätt: ´Öppna ängsbackar, sandåsar och moar i närheten af ån sälls. – Biskopsbo, Köpstad Östreg. och Lassag, Köpstad Östreg. på backsluttningen i den stora åkern ofvanom åbron, Lassag. på moen och på sluttningen mot ån, Biskopsbo på en kulle vid ån midt emot Köpstad samt i östra ängen´. – På en av dessa lokaler (6E2e) återupptäckte Thomas Appelqvist arten 1989. Den växer i öppen, örtrik, ogödslad, betad torräng; endast ett ex sågs. 1994 betesfredades förekomsten med en mindre inhägnad; 1996 hade ett ex tillkommit (EP), som 2002 hade blivit väl så stort som det först upptäckta (EP MgE ThK). År 2005 var det återigen bara en planta. – Frösättningen är dålig (Lindgren 1994).
Drakblommans utbredning sträcker sig från Centralasien till Mellaneuropa med utposter i Sverige och södra Norge. I vårt land växer den oftast i örtrik, ogödslad torräng på lätt jord, gärna på backkrön eller i sydvända sluttningar; lokalerna hyser i regel ett rikt inslag av andra östliga, kalkgynnade arter. Denna typ av ståndort är hävdbetingad, men arten förekommer i landet även på föga kulturpåverkade ståndorter, nämligen i torräng på hällmark (Öland, Gotland) och i bergbranter (Östergötland). – Enligt Sterner (1922) växer arten i sitt huvudsakliga utbredningsområde i skogsstäpp.
Drakblomman är känslig för bete men gynnas av sen slåtter. Enligt Scheutz (1864) växte arten i Småland på ´ängar´, vilket torde ha inneburit slåttermark. Detta stämmer också med första delen av Wetters beskrivning av ståndorten (se ovan). Artens tillbakagång i landskapet beror utan tvivel mest på att ängsmark odlats upp, överförts till betesmark eller vuxit igen. Belysande är en notering av A. Lindegrén på ett herbarieark i S: ´År 1890 var denna växt talrik vid Köpstads ängar i Wrigstads sn och togs då av mig. Utrotad genom kultur troligen 15 år derefter´.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 4 rutor (6 lokaler). Mycket sällsynt. – Troligen en gammal kulturföljeslagare (annars ursprunglig).
Drakblomma betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Först uppgiven av Linné (1755) från Vetlanda Vetlanda Hulu baserat på ett fynd av H. Bark. Detta är den första litteraturuppgiften från Sverige (två västgötalokaler uppgavs samtidigt). Ett belägg finns i S. Det har ingått i linnélärjungen Lars Montins herbarium och bär texten ´Specimen in Smolandia lectum misit amicus Mag. Harald Bark [exemplaret taget i Småland och skänkt av vännen mag. Harald Bark]´ . – Växten var utgången på denna plats redan i början av 1800-talet enligt Wahlenberg (1831).
Lokaler
Samtliga lokaler (närmare ovan). Sävsjö Vrigstad (3 lokaler) 1849–nu. Vetlanda Alseda Germunderyd 1849–67. Vetlanda Hulu 1700-talet; Upplanda 1864–67.
Osäkra uppgifter. Eksjö Eksjö (Högberg 1843); bakgrunden till uppgiften är okänd. Hultsfred ´någon mil utanför Målilla mot Värnamo observerar man en markant åsbildning mellan vägen och den närflytande Emån´ (Dahl 1961). Här angavs drakblomman växa tillsammans med bland annat smalbladig lungört Pulmonaria angustifolia, spindelört Thesium alpinum och fältvedel Oxytropis campestris. Lokalen är uppenbarligen åsreservatet vid Målilla Östra Årena (6F2i 4-3-); senare eftersökning har varit resultatlös. Hultsfred Mörlunda ett ark med texten ´Boda (Moare Castell)´ utan insamlare och år finns i Vvik; lokalen kan ej godtas. Jönköping ´uti ängar och wid åar´ omkring Jönköping (Wåhlin 1769) får i brist på senare bekräftelse anses osäker. Kalmar Kalmar Berga 1847 (Westerlund ms 1847); oriktig uppgift som Westerlund själv aldrig förde vidare till tryck. Växjö Växjö markeringen på kartan hos Mora Aronsson (1999) är oriktig; den baseras på Barks ofullständigt etiketterade belägg (se Primäruppgifter), vilket i brist på bättre koordinatsatts på Växjö.
Osäkra uppgifter. Eksjö Eksjö (Högberg 1843); bakgrunden till uppgiften är okänd. Hultsfred ´någon mil utanför Målilla mot Värnamo observerar man en markant åsbildning mellan vägen och den närflytande Emån´ (Dahl 1961). Här angavs drakblomman växa tillsammans med bland annat smalbladig lungört Pulmonaria angustifolia, spindelört Thesium alpinum och fältvedel Oxytropis campestris. Lokalen är uppenbarligen åsreservatet vid Målilla Östra Årena (6F2i 4-3-); senare eftersökning har varit resultatlös. Hultsfred Mörlunda ett ark med texten ´Boda (Moare Castell)´ utan insamlare och år finns i Vvik; lokalen kan ej godtas. Jönköping ´uti ängar och wid åar´ omkring Jönköping (Wåhlin 1769) får i brist på senare bekräftelse anses osäker. Kalmar Kalmar Berga 1847 (Westerlund ms 1847); oriktig uppgift som Westerlund själv aldrig förde vidare till tryck. Växjö Växjö markeringen på kartan hos Mora Aronsson (1999) är oriktig; den baseras på Barks ofullständigt etiketterade belägg (se Primäruppgifter), vilket i brist på bättre koordinatsatts på Växjö.