Sandvita är en ljuskrävande art som är bunden till torr, vegetationsfattig, grusig eller sandig mark. Dess naturliga areal täcker en stor del av Eurasien; i Sverige är den dock inte ursprunglig. I Småland började den uppträda (om man bortser från den första förekomsten, en tillfällig förvildning) i slutet av 1860-talet, spridd dels med orent vallfrö, dels med järnvägsnätet. Flera av de tidiga fynden gjordes i åkrar (t.ex. ´bland klöfver´ i Emmaboda Långasjö Koppekull 1869, Scheutz ms), andra på järnvägsstationer (´inkom till Möckelns station [i Älmhult Stenbrohult] på 1870-talet och har där hållit sig´, N. Johnsson 1929). – I våra dagar ser man den framför allt i och kring tätorter, där den förekommer på stationsområden, banvallar, vägkanter och industritomter, på jordhögar och i grustag. Man finner den så gott som aldrig på den utpräglade landsbygden.
Funnen i 407 rutor; tidigare uppgifter från 127 rutor. Vanlig i de flesta trakter i östra Småland, västerut ganska starkt bunden till det tidigare och nuvarande järnvägsnätet samt de tätorter som vuxit upp kring det. – Sentida inkomling; bofast.