parkslide
Reynoutria japonica
Polygonum cuspidatum, Reynoutria japonica
Parkslidet är ursprungligt i östra Asien. Det har odlats sedan slutet av 1800-talet, i Nässjö Almesåkra Gödeberg för medicinska ändamål. Dess storskaliga spridning är dock av sent datum och beror på att det använts som prydnadsväxt. Från vårt landskap finns det endast två uppgifter före 1950, och från perioden 1950–1978 bara ytterligare sju. Den frostkänsliga växten blommar sent och det är tveksamt om frukterna hinner mogna i Småland (om det alls sker någon pollination; växten är skildkönad). Spridningen sker på vegetativ väg men är mycket effektiv. De krypande jordstammarna kan växa upp till en halv meter om året, och nya bestånd etableras lätt genom att avhuggna skottdelar kan slå rot (Beerling m.fl. 1994). – Parkslidet gynnas av god ljustillgång; det kan växa torrt men utvecklar sig bäst på fuktig mark. Man finner det i regel på störd mark, vid bebyggelse, i skogsbryn, på vägkanter och skräpmark samt någon gång på stränder.
Funnen i 510 rutor; tidigare uppgifter från 7 rutor. Ganska vanlig till ganska sällsynt med stora skillnader mellan olika trakter. – Förvildad; bofast.
Parkslidet är ursprungligt i östra Asien. Det har odlats sedan slutet av 1800-talet, i Nässjö Almesåkra Gödeberg för medicinska ändamål. Dess storskaliga spridning är dock av sent datum och beror på att det använts som prydnadsväxt. Från vårt landskap finns det endast två uppgifter före 1950, och från perioden 1950–1978 bara ytterligare sju. Den frostkänsliga växten blommar sent och det är tveksamt om frukterna hinner mogna i Småland (om det alls sker någon pollination; växten är skildkönad). Spridningen sker på vegetativ väg men är mycket effektiv. De krypande jordstammarna kan växa upp till en halv meter om året, och nya bestånd etableras lätt genom att avhuggna skottdelar kan slå rot (Beerling m.fl. 1994). – Parkslidet gynnas av god ljustillgång; det kan växa torrt men utvecklar sig bäst på fuktig mark. Man finner det i regel på störd mark, vid bebyggelse, i skogsbryn, på vägkanter och skräpmark samt någon gång på stränder.
Funnen i 510 rutor; tidigare uppgifter från 7 rutor. Ganska vanlig till ganska sällsynt med stora skillnader mellan olika trakter. – Förvildad; bofast.
Första fynd
Först samlad i Kalmar Kalmar ´invid maskiningeniörskontoret´ 1915 av Carl Pleijel enligt belägg i S; sannolikt förvildad. Först publicerad från Gnosjö Källeryd Södra Vallsjön, Nycklaberget (I. Christoffersson 1978), baserat på ett eget fynd 1975. – Båda uppgifterna under namnet Polygonum cuspidatum.
Lokaler
Tidigare uppgifter. Aneby Askeryd prästgården (G. Andersson ms 1967). Gnosjö Källeryd se primäruppgifter. Jönköping Dalvik, intill Dunkehallaån, 1966 (G. Wängsjö i PerBrahe). Kalmar Kalmar Kalmarsundsparken 1958 (L. G. Bennich-Björkman i UME, !S. Handeland 1989); korsningen Kungsgatan/Vegagatan, stugreservatet, troligen förvildad, 1967 (H. G. Bruun i UME, !S. Handeland 1989); Lilla Dammgatan 1972 (H. G. Bruun i UME, !S. Handeland 1989); ´maskiningeniörskontoret´ 1915 (C. Pleijel i S). Nässjö Almesåkra Gödeberg, västra gården (6E6g 1208), början av 1900-talet (S. Bergström), troligen inplanterad före 1900, ännu kvar (MgE). Oskarshamn Oskarshamn Muddern, avfallsplats, 1977 (ÅR, belägg i OHN). Älmhult Stenbrohult Södra Bölsnäs vid ladugården, 1974 (S. G. Nilsson & I. Nilsson 2004).
