Vildlin är en konkurrenssvag art som är bunden till låg vegetation på basrik jord. I landskapet förekommer den naturligt i sluttande rikkärr, på översilad mark i bergbranter samt på havsstrandängar. Av allt att döma var arten tidigare relativt vanlig i slåttermark. Numera ser man den dock oftast på måttligt betad, ogödslad gräsmark med framsipprande grundvatten, gärna vid källflöden eller på tidvis fuktiga hällar. Den är mindre vanlig i torrängar och på strandängar vid sötvatten. – På kalkrik mark i norra Småland påträffas den ofta på måttligt torra till fuktiga grusiga vägar och vägkanter, ej sällan massvis. Kring Taberg har nog en hel del sådana förekomster sin källa i kalkrikt grus som tagits från gruvan för utfyllnader. Vildlinet kan också växa vid depåer av kalkslam.

Med slåtterbrukets upphörande och naturbetesmarkernas försvinnande har arten gått starkt tillbaka, särskilt i de näringsfattigare delarna av landskapet. Vill man att växten skall överleva är sen slåtter det bästa skötselalternativet. Den slås snabbt ut av gödsling.