bäckveronika
Veronica beccabunga
Bäckveronika växer på våt eller fuktig, näringsrik, oftast lerig jord, så gott som alltid i anslutning till rörligt vatten. Den förekommer vid källor, på genomsilad mark samt vid bäckar och andra sötvattensstränder. Arten påträffas också i ängar, lövkärr och sumpskog, särskilt med al. I kulturmiljö växer den i diken, på dammkanter och i sänkor i betesmark.
Funnen i 514 rutor; tidigare uppgifter från 153 rutor. Vanlig i norra Småland, ganska vanlig i södra och sydvästra delen av höglandet, i resten av landskapet ganska sällsynt (i öster) till sällsynt (i väster). – Ursprunglig.
Funnen i 514 rutor; tidigare uppgifter från 153 rutor. Vanlig i norra Småland, ganska vanlig i södra och sydvästra delen av höglandet, i resten av landskapet ganska sällsynt (i öster) till sällsynt (i väster). – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast noterad omkring Jönköping av Anders Magnus Wåhlin (1769): ´uti gropar och källor ömnogt´.
Bygdenamn och bruk
bäckfylla (Linné 1725); bäckabunga (Tofteryd; efter det vetenskapliga namnet; Vide 1966).
Lokaler
De sydvästligaste lokalerna. Gislaved Reftele 600 m S Äpplö (5D8d 3912), dike, 1984 (LP MK). Villstad 1869 (P. W. Oséen enligt C. Mossberg ms); prästgården (Scheutz 1864). Gnosjö Källeryd Stora Svalås 200 m SV punkt 202,74 (6D2e 4602), källrik sluttning, 1983 (LtS NT). Ljungby Berga Domaryd (Scheutz 1871). Kånna 1 km SO Karlsberg (4D8g 2542), igenväxande källa, 1984 (IC). Markaryd Traryd 750 m ONO till NO Agghult (4D4e 4549), skogsbäck, 1980-talet (BM). Älmhult Pjätteryd utan lokal (Käll 1988).
