liten blåklocka
Campanula rotundifolia
Blåklocka
Liten blåklocka växer på torr eller frisk jord i ljusöppet till lätt beskuggat läge. Den föredrar näringsfattig mark med lågt och tämligen glesvuxet växttäcke. I torr, ogödslad betes- eller slåttermark, t.ex. på grusavlagringar och steniga backar eller vid sandiga stränder, uppträder den tillsammans med fårsvingel Festuca ovina, rödven Agrostis capillaris, ljung Calluna vulgaris, backtimjan Thymus serpyllum och gråfibbla Pilosella officinarum. Dessutom förekommer arten i bergbranter och gles löv- eller blandskog, på renar och grusplaner, i gräsmattor och beteshagar.
Funnen i 1408 rutor; tidigare uppgifter från 312 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Liten blåklocka växer på torr eller frisk jord i ljusöppet till lätt beskuggat läge. Den föredrar näringsfattig mark med lågt och tämligen glesvuxet växttäcke. I torr, ogödslad betes- eller slåttermark, t.ex. på grusavlagringar och steniga backar eller vid sandiga stränder, uppträder den tillsammans med fårsvingel Festuca ovina, rödven Agrostis capillaris, ljung Calluna vulgaris, backtimjan Thymus serpyllum och gråfibbla Pilosella officinarum. Dessutom förekommer arten i bergbranter och gles löv- eller blandskog, på renar och grusplaner, i gräsmattor och beteshagar.
Funnen i 1408 rutor; tidigare uppgifter från 312 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Första fynd
Först noterad av Wåhlin (1769) från trakten av Jönköping, ´uti ängar och wid åker brädd´.
Bygdenamn och bruk
blå klocka (Fries ms 1810a), blåbjäller (Södra Hestra, Burseryd; Vide 1966); dombjälla (bl.a. E. Fries ms 1810a; efter ”dum” = stum, tyst, i motsats till t.ex. kyrkklockorna); kobjälla (Hallaryd, Markaryd; Vide 1966). Namnen var vanligast i västra Småland; österut användes vanligen blåklocka eller klocka (Vide 1966).
Variation
Vitblommiga bestånd liksom bestånd med mycket ljust blå blommor förekommer då och då.