fårtunga
Anchusa arvensis
Rast
Fårtunga växer på torr eller frisk, öppen, gärna sandig jord. Arten är vanligast i potatis- och grönsaksland samt i åkrar, där den dock numera oftast är undanträngd till kanterna. Den påträffas även på gårdsplaner, jordhögar, utfyllnader, vägkanter och tippar.
Fårtungan har genom kemisk bekämpning och andra åtgärder i jordbruket blivit ovanligare i åkermiljö under senare hälften av 1900-talet.
Funnen i 1218 rutor; tidigare uppgifter från 181 rutor. Vanlig men med ganska ojämn utbredning. – Gammal kulturföljeslagare.
Fårtunga växer på torr eller frisk, öppen, gärna sandig jord. Arten är vanligast i potatis- och grönsaksland samt i åkrar, där den dock numera oftast är undanträngd till kanterna. Den påträffas även på gårdsplaner, jordhögar, utfyllnader, vägkanter och tippar.
Fårtungan har genom kemisk bekämpning och andra åtgärder i jordbruket blivit ovanligare i åkermiljö under senare hälften av 1900-talet.
Funnen i 1218 rutor; tidigare uppgifter från 181 rutor. Vanlig men med ganska ojämn utbredning. – Gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
Tidigast angiven av Wåhlin (1769 under namnet Lycopsis arvensis) från trakten av Jönköping, där den växte ´uti åkrarna mäst bland kornet´.
Bygdenamn och bruk
tungört (Scheutz ms).
Variation
Fårtungans blommor är sällan vita (Västervik Västervik Karstorpsgärdet (7G0j 2737) 2001 (RK).
