Backvicker växer på torr, grusig eller sandig jord framför allt i sydvända sluttningar – bergbranter, åssluttningar och lövbackar. Den är betes- och slåtterkänslig och påträffas därför sällan i öppen torräng men däremot gärna i bryn, i kanten av busksnår och på åkerrenar samt i gläntor i löv- och tallskog. Man finner den också i vägkanter och vägskärningar, där den möjligen har ökat under 1900-talet.
Första fynd
Först uppgiven av Liljeblad (1798): ´V[äxer] i skogslundar, Kalmar län &c´. En specifik lokal, Vaggeryd Åker, möter först hos Forsander (ms 1810a): ´I gärdet visade Herr Magistern [M. Herrlin] mig Vicia cassubica? blommande, i allt lik V. cracca [kråkvicker] utom att denna var rak.´ Arten återfanns av Lennart Persson 1987 på vad som bör vara samma plats, en bergssluttning 250 m NO kyrkan (6D2i 3213); bestämningen har bekräftats av ThK.
Utbredning
Funnen i 646 rutor; tidigare uppgifter från 259 rutor. Vanlig till ganska vanlig i Smålands östra hälft, sällsynt i den västra. – Ursprunglig.
