Storspirea är en i kultur uppkommen hybrid mellan två nordamerikanska arter, douglasspirea S. douglasii och bredspirea S. latifolia. Den liknar klasespirea S. ×billardii men har ännu yvigare och större blomställningar och bredare, grovt och ojämnt sågade blad som är bredast mot spetsen. Karakteristiskt är att blomställningens huvudaxel är oregelbundet krökt (hos klasespirea är den spikrak).

Storspirean har odlats som prydnadsbuske sedan slutet av 1800-talet. Liksom klasespirea utnyttjades den i början mycket i planteringar vid järnvägsstationer, men den har även odlats vid gårdar och torpställen. Den är steril men sprider sig starkt med jordstammar och bildar ibland väldiga snår. Man finner den särskilt i vägkanter, längs bryn och banvallar, i gårdskanter och vid torpruiner samt på tippar, någon gång på sjö- och åstränder. Den är helt naturaliserad vid Gröntebodaån (4E1h 1640–1342) i Tingsryd Urshult (sedd 1983, JEH, belägg i LD, !ThK).