storspirea
Spiraea × macrothyrsa
Mer information om arten

Storspirea är en i kultur uppkommen hybrid mellan två nordamerikanska arter, douglasspirea S. douglasii och bredspirea S. latifolia. Den liknar klasespirea S. ×billardii men har ännu yvigare och större blomställningar och bredare, grovt och ojämnt sågade blad som är bredast mot spetsen. Karakteristiskt är att blomställningens huvudaxel är oregelbundet krökt (hos klasespirea är den spikrak).

Storspirean har odlats som prydnadsbuske sedan slutet av 1800-talet. Liksom klasespirea utnyttjades den i början mycket i planteringar vid järnvägsstationer, men den har även odlats vid gårdar och torpställen. Den är steril men sprider sig starkt med jordstammar och bildar ibland väldiga snår. Man finner den särskilt i vägkanter, längs bryn och banvallar, i gårdskanter och vid torpruiner samt på tippar, någon gång på sjö- och åstränder. Den är helt naturaliserad vid Gröntebodaån (4E1h 1640–1342) i Tingsryd Urshult (sedd 1983, JEH, belägg i LD, !ThK).

Första fynd

Först insamlad 1940 av Eva Östrand i Jönköping Rogberga Tenhult, ´uncultivated place´ (belägg i GB LD och UPS under namnet S. salicifolia, ombestämning ThK). – Först publicerad av T. Karlsson (1990); växten var då känd från 67 rutor.

Variation

Normalt har storspirean mer eller mindre enkelsågade blad med rundad bas. En avvikande typ har dubbelsågade, nedtill kilformade blad och svagare hårighet.

Utbredning

Funnen i 95 rutor; tidigare uppgifter från 2 rutor. Ganska vanlig i sydvästra Småland, i övrigt sällsynt. – Förvildad; bofast.

Lokaler

Lokaler för den avvikande typen. Ljungby Tutaryd 925 m O Anneberg (5D0i 4024), vägkant/gammal järnväg, 1986 (IC). Tingsryd Tingsås 1000 m N Västergården (4E3j 2609), inägomark vid torpruin, 1991 (KI, belägg i LD, !ThK). Uppvidinge Lenhovda Hjärtaskog (5F5e 00f), odlad och självspridd i tomtgräns, 1992 (JC, belägg hos finnaren).
karta